åttiotrenollettnollfem

Kamprad levererade i vanlig ordning. Det är något fridfullt och harmoniskt med att skrida runt i varuhuset. Trots en snart tremånaders bebis, inkomst av staten och språkmässiga avvikelser som jag inte kan tyda. Lilly sov transportsträckan, serverades fast food i avdelning för sovrum och var allmänt nöjd. Visade intresse för sortimentet, jollrade positiva svar när jag bad om råd och jonglerade med köttbullarna. Family. Hela konceptet. Hem kom vi med mest behövliga pinaler. Ovanligt om jag ska vara ärlig. En härlig dag med fina!

Ja ä glad nu. De har kåmmi mykke krokodiltåårar. Så avslutades morgonens gräl följt av en kram och Fölåt. Dagen fick egentligen en bra start men någonstans mellan aktiviteten borsta tänder och rensa öron blev vi ovänner. Allt eskalerade när det var dags för att klä på sig innan avfärd till dagis. Då Levi inte kunde bete sig hotade jag med dagisförbud. Till min fasa var illa tvungen att stå mitt kast. Typiskt. Särskilt eftersom jag inte ville annat än lämpa över honom till någon med pedagogisk utbildning och tålamod. Note to self. Hot är inte alltid en effektiv uppfostringsmetod. Ge mig styrka!

Nyss hemkommen efter ett besök på bvc. Lilly som tidigare har legat strax under kurvan jante ligger nu plötsligt över. Två månader gammal stoltserar silkesdunet med en vikt och längd på 5 460 g respektive 61 cm. Börjar nästan tro att någon sticker till blåkorn med tanke på att hon dragit iväg med ett ogräs hastighet. Jämfört med senaste kontrollen för en månad sedan har hon alltså lagt på sig 1 070 g och hela sex cm. Galet! Skaparen har definitivt inte programmerat mitt dna i koden för tillväxt. Bara 96,5 cm kvar innan jag kan se mig besegrad… Mehe!

Vanligtvis är jag positiv och har lätt för att anpassa mig till bestämda förutsättningar. Men seriöst. När det kommer till barnomsorg och fördelningen fem dagar i veckan á tre timmar. Ptja. Då kan jag inte se en enda fördel, synergieffekt eller guldstjärna. Bortsett från att kommunen har färre att mätta och ta hänsyn till i budgeten. Jag är av den åsikt att eftersom jag betalar för en tjänst borde det finnas mer utrymme för flexibilitet när det gäller klockslag. Hade Levi omfattats av avgiftsfri förskoleplats hade jag rättat mig i ledet. Men när jag de facto betalar för omsorg under årets tolv månader borde det finns mer att säga till om. Eller?

Lilly har nu uppnått den aktningsvärda åldern av åtta veckor. Prick idag. Nyss en liten pyssling, nu en människa i miniatyr. Med stora blå ögon och brun kalufs. Som ler när man säger Tut på näsan och format sina första ljud i stil med ett sammetslent Aoo. Som automatiskt stoppar händerna i munnen och fördriver dagarna med att blåsa bubblor. Som nyfiket tittar på storebror vars tonläge genast blir ljusare så fort han talar till henne. Lilli, ja älskar däj. Frimärket med närhetsbehov och numer fungerande dygnsrytm. Hurra! I nio fall av tio somnar hon i famnen i samma stund som vinjetten för nyheterna visas. Sedan förpassas hon till vaggan. Hon tankar vanligtvis runt kl. 03.30 och sedan tre timmar efter första depåstoppet. Ibland bara en gång under natten och då runt kl. 05.00 plus minus några minuter. Halleluja! Jag jublar inombords! Under dagarna finns det ingen som helst röd tråd. Hon sover när hon är trött. Ibland mer, ibland mindre. Bär nummer två på blöjor sedan en tid tillbaka och gör nummer två med jämna mellanrum. Vilket får Johan att tomspy. Men. Värst av allt. Vissa plagg i storlek 56 är nu arkiverade. För små. Som sagt. En människa i miniatyr, inte längre en pyssling. Finaste!

Känslan som infinner sig när du inser att familjens förstfödde tuggat på bröd som kastats i soporna. Den upplevde jag för några minuter sedan. Att rågkaka är attraktivt visste jag redan men att gräva i avfall för fyra tuggor känns ambitiöst... Levi!