åttiotrenollettnollfem

Igår var det två år sedan vi sa Ett, två, tre och bytte ringar. I min fina cirkel av rostfritt stål är JOHAN 091121 stämplat. Och i vigselringen 110611. Och hans namn, givetvis. Samma siffror men i olika kombinationer och vinklar. Detaljmänniska? Lite, kanske.

Hur som helst. Millimetermannen alias Mr Stif och brandsheriff. Du är den bästa som finns. Sweet as sugar!

Så är nu även jag ägare av en iPhone 4S. Och mitt begär av en MacBook Air växer för varje tryck på tangentbordet. Fruktföretaget med Steve Jobs i spetsen. Vilket geni! Det är skillnad på äpplen och päron...

Det har väl  inte undgått någon att mina finfina syskonbarn hamnat i ljuset av strålkastare de senaste dagarna? De har figurerat i press, både lokal blaska och Lars Johan Hiertas stolthet. Bland mittuppslag, radioprogram och nyhetsmorgnar, har tvillingparen x 3 fått en sällad skådad medial uppmärksamhet. Ja. Deras mödrar också. Vistträsk har väl aldrig tidigare fått den typ av exponering, bortsett från det rikskända knarkbeslaget för ett par år sedan. Vilket ju är bra, eftersom tillväxt i population som trotsar all statistik känns som en bättre koppling än gräsodling och neonblått ljussken bakom fördragna gardiner. Hurra! Vilma Anna Sofia och Ella Elvira Amanda. Lika som bär men olika är!

Dagen har spenderats i Pilträsk. Vi har hinkat java, ätit asieninspirerad middag och inspekterat garagebygget. Dessutom försökt få hem en skoter. Men misslyckats. I övrigt har vi hängt med vänner, känt lyckorus och uppvaktat födelsedagsbarn i efterskott. Bjudit på 1980-talsklassiker, sliskat marängsviss och spekulerat i klappinköp. Härligt!

Jo. Fars dag. Komersiellt, absolut. Johan blev inte uppvaktad med kaffe på säng, sovmorgon inför kvällsskiftet och present inslaget i mönstrat papper. Som många andra pappor kanske blev. Däremot fick han några lotter som resulterade i en vinst á 25 kr. Alltid något. Men. Om rätt skulle vara rätt borde ju fars dag tillägnas Gud. Familjen Hagenfors hit som fick jag, Olle och Vikbergsbarnen att under en lång husvagnssemester sjunga i kanon blir min uppvaktning och bön. Amen.

Käre Far i himlen, tack att jag finns till. Hjälp mig leva riktigt, göra det du vill. Lär oss här på jorden tycka om varann. Låt oss få en framtid skyddad av din hand.

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag, för det är fotens befrielsedag. Hurra, hurra, hurra! Frihet!

Nedräkning. Imorgon ryker gipset! Det firar jag med Lars Keplers Paganinikontraktet, en kopp kaffe och vånda över alla osmakliga ljusslingor och dekorationer i neon som snart lyser upp i mörkret. Huga. Folk har inga skrupler när det kommer till julbelysning. Hur som helst. Jag utlyser en tävling. Min avgjutna gipssko med medföljande rester av stark medicin. Kommentera varför just du ska vinna! Om du dessutom länkar till mig blogg har du större chans att ta hem pokalen. Gillar du på facebook är skulpturen i princip din. Lycka till!

Obs! Jag är ironisk. Tänkte bara understryka detta om det nu skulle vara så att någon tror jag langar narkotikaklassade preparat.

Igår tände jag och Levi ett ljus på mammas grav. Jag berättade för honom att mormor är i himlen. Härmapa som han är började han genast Molmol och imjen! När jag efter en stund sa att vi skulle säga hej då, vinkade han till gravstenen och började snacka om dodin, alltså godis. Mitt hjärta slog en råbandsknop. Ibland kommer den över mig. Orättvisan. Kanske mer nu när jag själv är mamma till ett liv. En del av mig.

Jag och mamma stod varandra nära. Vi hade en rak och ärlig relation. Hon var levnadsglad och tempramentsfull. Med bruna altera ögon och ett vackert snett leende. Antog gärna nya utmaningar och uppmuntrade mig att upptäcka världen. Att ta för mig, vara äventyrslysten och ständigt komplettera min kunskapsbank. Vi är så lika varandra. Jag har mammas ögon och Amanda har mammas mun. Och inte bara det. Hela hon är en enda hyllning till ljuset vars låga slocknade alldeles för tidigt. I tio år har hon varit ifrån oss. Om fem dagar skulle hon ha fyllt 50 år.

Att mamma är en del av mig innebär ju också att en del av mamma finns i Levi. Kanske just därför som även han har ett snett leende? Jag har nämnt den tidigare. Boken Till min älskade dotter. Orden får mina ögon att tåras. Men samtidigt fylls jag av glädje. 

Jag är evigt tacksam för att en del av mig lever i dig och att du för mig vidare in i en framtid jag inte får uppleva. Jag finns dig — men ändå är du bara dig själv!

Nu måste jag rensa tårkanalen. Kontentan i min känslosamma yttring. Var tacksam och ödmjuk inför livet. Ibland tar det en helt annan riktning än du trott och hoppats på. Men. Du är aldrig ensam!