åttiotrenollettnollfem

Med denna komprimerade årskrönika över speciella händelser 2011 vill jag önska ett gott nytt år!

Årets projekt

Skrapa, kitta, maskera. Grunda, måla och måla igen. Avlägsna maskering, skrapa bort rester som hamnat fel och slutligen stugan runt med falu rödfärg för förbättring och förfining. På vinglig stege, i skopa och i skylift. Bland fågelbon med dna från förra seklet, spindlar och en trakasserad blomrabatt. Johannas humor livnärde mig och efter oräkneliga antal timmar gick vi i mål. Det var värt varenda minut av solsting och stela muskler!

Årets idé

Kan operation av hallux valgus passa här? Efter utlåtandet Mikke pråblem, fick jag snabbt remiss och inom kort låg jag på britsen med en härlig känsla av bomull i sinnet. Nu, två månader senare är min fot smalare och finare. Framförallt har jag inte ont. One to go! Johan la sig under laserstrålen och med solglasögon och ett ständigt nynnande av Isn’t she lovely, förvandlades han till blek kopia av Steve Wonder. I övrigt har jag inte heller under detta år lyckats klura ut den perfekta affärsidén. Men jag har inte gett upp. Bara inte bestämt mig.

Årets resa
Destination arbete. På mitt eget initiativ blev jag inom loppet av några dagar uppsagd och mållös. Känslan var befriande. Luft under vingarna! Med stämningsmusik av Timbuktu löste sig allt, en intervju ledde till ett besked och vidare till ett kontor på brödfabriken. Många bollar, snabba puckar och en ständigt pågående match. Att känna sig på rätt plats är viktigare än man tror. Tro mig.

Årets tillställning
Bröllopet. Hjärtklappning, värmande solstrålar och hybris blandat med tyll, genomtänkta detaljer och en massa kärlek. Planering, röda trådar och nerver som kom smygande. Och försvann. Minnesvärt i alla enkelhet. En stor dag som ligger på topplistan över hjärtenära känslor. Sagan om ringen fick med ens en djupare betydelse.

Årets köp
iPhone och MacBook Pro, även om det senare levererades av en tomte med grötig dialekt. Alla möjligheter och kombinationer med allt som har en gemen av bokstaven i framför sig, genomtänkta förpackningar och stiligt utformade produkter. Men. Logiskt? Inte alltid. 

Årets huvudbry
Skenet av den perfekta familjen med det bekymmersfria livet, konfetti på en måndagkväll och en aldrig sinande doft av nybakta bullar. Är jag med och skapar den? Hoppas inte. Vill inte. Jag vill bara förmedla guldkorn och sandkorn och ur mitt liv. Hur andra uppfattar det är högst individuellt.

Årets bedrift
Denna utmärkelse går till min rara svägerska som efter nästan 40 fullgångna veckor levererade två perfekt skapade flickebarn. Vilma och Ella. Som får hjärtan att smälta, Vistträsk att träda fram i mediabruset och äggstockar att rassla. Stort är också Marcus Hellners VM-guld i sprint och Mats Öhmans Sportspegelnpriset. Att Piteå-Tidningen sedan gjorde att jag hettade och skrev insändare angående det senare, är en annan historia...

Årets hysteri
Att sadla om till väckarklocka, rutiner och dagisschema efter att i ett och ett halvt år levt i en klockfri värld bestående av rosa skimmer, mys och java på dropp. Omställning? Absolut. Saknar jag att vara hemma? Faktiskt inte. Levi trivs bland fina frökar och söta vänner. Och. Mår han bra mår vi bra. En rätt enkel ekvation som tidigare tycktes omöjlig att förstå.

Årets citat
Rött är alltid rätt, enligt mammas fantastiska kusin Maggan. Jag kan bara hålla med.

Årets uttryck
Jag såg två huvuden på skärmen! Ett minnesvärt uttryck av Olle då han direkt efter ultraljudet i ett mycket förvirrat samtal, informerade att de var två små liv i Lisas mage. Levis uppmaning Sätt dä, kvalar givetvis också in, eftersom det är yrvädrets första tvåordsmening. Sist men inte minst. Den stående repliken Jag har sagt upp mig, som både jag, Olle och pappa nyttjat under detta år. Särskilt imponerad är jag över pappa som efter 36 år hos Sveriges största småhustillverkare valde att gå vidare. Hurra!

Årets olycka
I vår lilla bubbla har vi under året varit förskonade från tråkigheter i stort. Lyckligvis. Förändringar har dock skett hos nära och kära. Trist och tråkigt. I ett större perspektiv är nog kärnkraftskatastrofen, den galne norrmannen och alla uppror det som får flest rader i istorieböckerna.

Årets lycka
Tänk att ett litet liv kan påverka hela ens världsbild. Orden räcker inte till. Det måste upplevas. Fantastisk på alla sätt och vis. Även om jag då och då önskar att tålamod gick att köpa på lösvikt. Men. När Levi säger Äik dej och tittar på en med sina stora vackra ögon. Ja. Då smälter hjärtat likt mjukglass en sommardag.

Kommande års förhoppningar
Stående i denna kategori är ju givetvis lycka, välgång och välsignelse. Att vi inom ett halvår har ett renoverat entréplan där fint och funkton samsas. Att vi tar för oss av utbudet i livets godispåse och inte bara litar på tradition och gamla tider. Jag vill inte vakna upp en dag och inse att jag missat poängen i livet. Att jag inte nöjde mig där och då. Som Adele sjunger, You know how the time flies only yesterday was the time of our lives.

Tidigare idag fick jag ett meddelande som gav mig mer energi än vad jag sammanlagt haft under hela veckan. En försenad julklapp eller ett för tidigt fyrverkeri. Louise och Tobias har nämligen fått en son! En efterlängtad liten krabat har nu kommit till världen. Och bara siffror av ädel valör i personnumret. Snitsigt. Vilken lycka! Grattis!

Julafton kom sågs och segrades. Så även juldagen, annandagen och alla dagarna. Levi och tomten kom riktigt bra överens, även om Levi kommenterade hans ögon och näsa. Inspekterade sälskinnshandskarna, kramade tomten och höll den skäggbeklädda varelsen i handen på vägen mot klapphögen.

Efter oräkneliga antal paket, krusidull och omsorgsfullt inslagna lådor visade det sig att Levis innehav av Duplo ökat markant. Till hela familjens förtjusning! Levi viftade otåligt och förväntansfullt med händerna under tiden Johan monterade ihop den ena byggsatsen efter den andra. Maskinparken består numer av gula fina fordon som tagna ur byggbranschen, bondgårdsattiraljer och brandbil. Utöver det fick han en fräck arbetsbänk med verktyg och en radiostyrd lyftkran av modell större. Underställ i mickromaterial och fleece, ullsockar och mössa för kalla vinterdagar. Ekiperad i alla lager! Rimmet I denna gnagare kan du hänga omkring när benen behöver vila från allt spring, gav mig huvudbry tills jag insåg att kluriga syster köpt en sittpåse från det världsberömda varuhuset. Perfekt ställe för en tvååring to be att koppla av i! Gillas!

Så. Magiska köttbullar, sillsallad och gravad lax på hårdbröd. Och mycket mer. Klappöppning, dålig mottagning på apparaten och tillslut Karl-Bertil Jonssons jul. Hur har jag kunnat missa det i 28 år? Eftertanke, humor och både härliga och ärliga repliker. Soffhäng, surr, skratt och sällskapsspel. Java, glass, bär och julgodis. Springande barn utan sockerförbud och nöjda tvillingar som jag knappt ser skillnad på längre. Mashaller, tända ljus och skymning över isen. Vitklädd mark, ett sken vid mammas sten och stjärnor på himlen. Julafton. Med nära och kära. Precis som det ska vara.

Juldagens spenderades hos Mattias, Johanna och Ella. Vår andra hälft, siamesiska familj och skugga. Vi serverades ett julbord i världsklass och hängde på andra sidan järnvägen hela dagen. Levi och Ella bytte klappar vilket i sin tur ökade  klossinnehavet ytterligare. Blixten och hans homies från Bilar är numer Levis bästisar tillsammans med pannlampan i samma stuk. Förträffligt. Vilken tur vi har som har så många fina människor omkring oss!

Julafton imorgon. Granen är står grön och grann. Faktiskt finare än någonsin. Tyvärr dog belysningen efter fem minuter i rampljuset. Orutinerat. Saffransbullarna blev inte av och julgodiset är slut. Lyckligtvis finns det ju skumtomtar på burk och pepparkakor i mitt namn som kan väga upp. Klapparna är inslagna i fint papper, maten väntar på att ätas upp och amaryllisen har ståndaktigt visat sin vackraste sida. Med betoning på imperfektet.

Morgondagen ska firas med min familj i Muskus. Vi blir en mindre skara i år vilket känns rätt skönt. Ser fram emot pappas sillsallad, den gravade laxen, ostbrickan och julefriden. Egentligen mest friden. Utöver det, klappöppningen! Inte för egen del, men för Levis. Tror han kommer bli överväldigad. Och slutligen. Jesus. Han är ju faktiskt anledningen till att vi firar jul. Dock tror jag inte att tanken var att julens närvaro skulle innebära kommersiellt kaos, stressade själar och dålig ekonomi. Så. När tallrikarna är skrapade, den tecknade traditionen tystnat, klapparna öppnade och golvet belamrat av skärp som kommer fylla den lokala återvinningsstationen inom 24 timmar… Skänk då Jesus en tanke, läs Julevangeliet eller tänd ett ljus. Nu är det nära. God jul!

Sätt dä! Så sa Levi till mig i helgen och pekade på en stol. Faktum är att det är den första riktiga mening på två ord som han sagt. Vad jag vet. Och igår drog han till med Många släpen, när han såg ett gäng på en parkering. Hurra! Jag är så stolt! Vår lilla sockerbit med penntrollsrufs. Ett år och tio månader gammal. För sin ålder är han pratglad och härmar det mesta, även om det ju främst är enskilda ord. Han gör sig förstådd och framförallt så förstår han. Sjunger med i Tinky-Winky, Ipsi, Lalaaa, På. Tabbi! Älskar Babblarna och Blixten. Pratar om Tia, Hanna, Ella och Mini. Varje dag. Med en rolig ton, ungefär som en cirkusdirektör som presenterar ett spännande nummer. En pratkvarn med andra ord. Ett arv från direkt nedstigande led… Solstråle för det mesta, även om den senaste veckan har visat en annan sida av väderkartan. Men ändå. Värd mer än alla karat i världen.

I am your parent you are my child
I am your quiet place, you are my wild
I am your calm face, you are my giggle
I am your wait, you are my wiggle
I am your audience, you are my clown
I am your London Bridge, you are my falling down
I am your Carrot Sticks, you are my licorice
I am your dandelion, you are my first wish
I am your water wings, you are my deep
I am your open arms, you are my running leap
I am your way home, you are my new path
I am your dry towel, you are my wet bath
I am your dinner you are my chocolate cake
I am your bedtime, you are my wide awake
I am your finish line, you are my race
I am your praying hands, you are my saving grace
I am your favorite book, you are my new lines
I am your nightlight, you are my sunshine
I am your lullaby, you are my peek-a-boo
I am your kiss goodnight, you are my I love you

Ibland förstår folk inte sitt eget bästa. Jag kan inte för mitt liv begripa varför Facebook har blivit en digital version av klagomuren. Sällan har jag skådat så mycket missnöje, självömkan och ledsamhet. Och jag har svårt att tro på allt. Som plåster på de blödande såren skickas kramar och hjärtan på löpande band. Men många skulle aldrig omfamna varandra i det verkliga livet. Det missförstås, skrivs med stora bokstäver, ogillas och analyseras till detalj. Det bes på bara knän, en ständig bekräftelse på existens. Det skälls och gnälls så till den milda grad att man ibland på riktigt funderar på hur det står till. Är människor medvetna om hur de utger sig för att vara? Varumärkesstestegi?

Jag är inte felfri själv. Men. När statusuppdatering efter uppdatering snurrar runt i ett erorrhjul, då är det dags att vända blad. Och som rösten på de röda kassettbanden i barndomens dagar informerade om, Då börjar vi!