111205
Ibland förstår folk inte sitt eget bästa. Jag kan inte för mitt liv begripa varför Facebook har blivit en digital version av klagomuren. Sällan har jag skådat så mycket missnöje, självömkan och ledsamhet. Och jag har svårt att tro på allt. Som plåster på de blödande såren skickas kramar och hjärtan på löpande band. Men många skulle aldrig omfamna varandra i det verkliga livet. Det missförstås, skrivs med stora bokstäver, ogillas och analyseras till detalj. Det bes på bara knän, en ständig bekräftelse på existens. Det skälls och gnälls så till den milda grad att man ibland på riktigt funderar på hur det står till. Är människor medvetna om hur de utger sig för att vara? Varumärkesstestegi?
Jag är inte felfri själv. Men. När statusuppdatering efter uppdatering snurrar runt i ett erorrhjul, då är det dags att vända blad. Och som rösten på de röda kassettbanden i barndomens dagar informerade om, Då börjar vi!
Hahaha jag brukar läsa mina egen logg bara för att se att jag inte hamnat i snurren, hoppas du skickar mig ett hjärta om jag gör det... Meheheh
Inatt drömde jag att du skulle introducera mig till ett glassigt jobb i receptionen på nån finare reklamfirma. Där stod jag i slitna kläder och du och alla andra var välklädda och eleganta. Undrar vad det betyder...
Mina"vänner" bara tränar å tränar å tränar å trä...
Så sant så sant!!
Tack. Ibland tycker jag EXAKT så som du skriver. Däremellan är jag orolig att jag bidrar genom att själv ha fastnat i hjulet. Jag läser också igenom min egen logg. Med andras glasögon.
Snacka om att man vill följa strömmen. Man glömmer snabbt att det inte är unikt att vara unik. För alla är unika och därför är saken i sig inte speciell.
Du skriver bra Anna. Tack igen.
