åttiotrenollettnollfem

Jag är en samlare. Periodvis. För några år sedan bestämde jag mig för att jag skulle skramla ihop nya möbler till mammas gamla dockskåp. Gick inte så bra. Blev ganska dyrt. Särskilt eftersom fler än jag visade sig vilja ha gamla möbler av märket Brio i minatyr. Men jag fick ihop lite prylar. När priset för en soffa låg runt 800 kr kände jag att jag inte var med i matchen. Så jag gav upp. Men har fortfarande en dröm om att ha ett komplett dockskåp att stoltsera med.

Nu har jag börjat samla på andra miniatyrer. Jag är barnsligt förtjust i Lego. Lego är pedagogiskt, tidlöst och rejält. Och Lego har nu lanserat Minifigures. I dagsläget har jag nio av totalt 16 från första kollektionen och tre från den andra. Men där har jag bara börjat. Det dryga i sammanhanget är att de säljs i sluten förpackning, vilket innebär att chansen till dubletter är galet stor. Andra samlare sökes! Hallå. Skills, creativity och speed för varje figur vill väl vilken 27-åring som helst ha koll på? Tänkte väl det... Men det är ju för Levis skull jag samlar. Inte för min skull. Skulle aldrig komma på tanken. Så onödigt.

I lördags var vi på Nolia. Jag gillar mässor. Jag gillar att besöka mässor och jag gillar att jobba på mässor. Nåväl. Solen värmde en hel del. Lägg på det ett ganska stort antal besökare. Summan av kardemumman är en rätt hög kroppstemperatur och trängsel. Jag som tidigare idiotförklarat familjer som släpat med ungar till folktäta tillställningar trängdes nu själv med barnvagnen och krockade med diverse fötter. Vi var på området i ungefär fyra timmar. Jag köpte en tidning för en halv femtiolapp. Utöver det käkade vi souvas, fikade belgiska våfflor med sylt och grädde, drack förvånadsvärt gott kaffe och klunkade litervis med svalkande vatten. Dyrt. Och ändå kom jag bara hem med en tidning. Märkligt. Ett tips om någon ska dit. Parkera inne i stan! Vi var dumma nog att parkera inne på området vilket resulterade i att vi var halvvägs till Norrfjärden innan en neonklädd man lotsade oss fram till en ledig plats. Ganska ovärt.

Innan Nolia svängde vi förresten förbi Barnens Hus. Målet var att inhandla en dregellapp eftersom alla dagen till ära befann sig i tvättkorgen. Ut ur butiken kom vi med flera salivuppsamlare, en spegel att ha i bilen för att kunna se Levi (som sitter i baksätet) och en ny fin bilstol. Sockerbetan har snart vuxit ut den första, så inom kort har han en rejäl och stadig tron. Men det är klart. Det krävs ju för en kunglighet. Dregellapp. Fattiglapp.

Under den dryga veckan som jag inte har delat med mig av mitt liv så har jag hunnit med en tripp till månen, några penseldrag på panelen och lite annat smått och gott. Ungefär. Nästan. Nej. Men en heldag i Haparanda som 235 km senare avslutades med en omonterad säng eftersom vi saknade en sängsida. Bäver. Men resårmadrasserna och allt annat var toppen och Johan vaknade i stugan utan ryggont för första gången sedan stugans begynnelse. Och det är ju underbart. Från att ha haft det rätt trångt på den 120 cm breda säng som togs i bruk ungefär samtidigt som femöringen togs bort så kändes vår nya som ett hav. Lovely! Efter ett samtal med Kamprads underordnade är en ny sängsida skickad. Där kan man tala om bra service!

Som gravid är man sjukt lättpåverkad när det gäller inköp till pyret i magen. Det vet jag av erfarenhet. Produkterna som man måste ha är många. Barnvagn, vagga eller spjälsäng, skötbord, bilstol och mycket mer. Absolut. Men jag kan inte tycka att det är inte nödvändigt med andningslarm, elektrisk bröstpump och amningstäcke som lyser i mörkret. Personligen tror jag att dessa typer av produkter skapar stress hos de nykäckta päronen. Stress som definitivt inte är behövlig för någon. Igår var vi på Barnens Hus och då förfasades jag över andelen produkter som finns till försäljning och som är högst onödiga. Enligt mig, ska tilläggas. Jag skulle aldrig någonsin få för mig att införskaffa en elektrisk luskam, elektriska fötter till spjälsängen som vaggar barnet med harmoniska rörelser eller en elektrisk mobil som snurrar och spelar en simpel melodi. Ej heller ett svindyrt och fult babygym. Aldrig. Till kategorin onödiga saker hamnar även sköljkannan som ska avleda lödder från barnets ansikte. Kan garantera att den inte fungerar. Och diskstället för nappflaskor som påminner om en julgran. Passar kanske till kvinnan med åttlingar, i övrigt har jag svårt att se någon som har användning för den, egentligen smarta, men alldeles för yviga produkt. Och rent allmänt måste jag ifrågasätta tillverkarna av alla barnprodukter som har dille på mönster och fula färgkombinationer. Enfärgade saker, tack.

Däremot diggar jag blöjhinken som smidigt stänger in doften och faktiskt fungerar. Och den hoprullbara haklappen. Och nappen som agerar febertermometer. Och tvättbara amningsinlägg hade jag köpt direkt om jag behövt dem. Sparar hur mycket pengar som helst. Men. Nu gick vi ju inte tomhänta ut ur butiken trots min kapning av halva sortimentet. Nej. Levi fick en typ stol för krabater i hans ålderskategori, lite småsaker och världens kanske dyraste napp. Så, jag är bara människa som också faller för fresteler. Men jag undviker allt som går på batteri. Totalt onödigt. Gör det själv.

Min vän Emma och hennes Magnus har blivit med lägenhet i huvustaden. 48 kvadrat, ljus och fräsch. Nyrenoverad i vita toner, parkettgolv i alla rum, modernt badrum och kök i fransk lantlig stil. På hennes begäran kommer nu en inköpslista. Som jag har hittat på. Högst personlig.

Hall. Den värsta smutsen skrapas av på den metallicbruna hallmattan Svea. Utekostymer hängs upp på den vita hatthyllan Plinga. Och skorna placeras på skohyllan som också fiffigt nog heter Plinga. Diverse ting förvaras i skåpet Trollsta, som i sin svarta kulör utgör en fin kontrast mot den vita väggen. Olika prylar sorteras i skåpet med hjälp av praktiska boxar av märket Knös och saken är biff. Spegeln Pirål ger en helkroppsbild av människor i vimmel och sätter guldkant på tillvaron.

Vidare till sovrummet. Fötterna skrider ljudlöst på den mjuka heltäckningsmattan i grå nyans. Sängen Curly i vitt är bäddad i fräscha ljusa sängkläder och inbjuder till vila. Eller aktivitet. Hurtsen Componibili tjänar som sängbord och förvarar hemligheter. I hörnet står fåtöljen Teenager i vitt. En perfekt plats för ro och läsning. Lektyren förvaras i vägghyllorna This Way i ek. Utöver solen får rummet ljus från taklampan Boll i silverton. Mörkläggningsgardinen Megan är räddaren i nöden en ljus sommarnatt.

Vardagsrum. Den stora soffan Dover rymmer många vänner och piffas upp med färgklickar till kuddar. Under bordet Outline i ek, ligger samma matta som i sovrummet, dock i betydligt mindre format. All teknik samlas i och på den svarta möbeln Trollsta. De tjocka vita gardinerna är lätta att dra för fönsterpartiet när solen värmer som mest. Mycket tyg, inga panellängder! På kvällarna lyser bordslampan Bourgie. Ytterligare två fåtöljer, likadana som den i sovrummet står redo att användas när soffan inte räcker till. Med mjuka kuddar ger de ett välkomnande intryck. Golvlampan Svarva ger ett dämpande ljus och är lätt att flytta efter behag. Tidningar samlas i papperskorgen Knös. Oreda, nej tack!

Från vardagsrummet ses matplatsen som består av den vita matgruppen Molly. Ytterst praktiskt eftersom bordet med iläggsskivor rymmer ett mindre kompani. Under bordet ligger plastmattan Svea, även här i metallicbrun. Köket kräver inget ingrepp, bortsett från fräscha kökshanddukar, enfärgade, prickiga och rutiga. Kanske färska kryddor i fönstret? Och en klassisk Roberts Radio i pastell? På väggen hänger en stor tavla av tyget Iso Satakieli. Färgskalan i brunt, blått och grönt är utgångspunkten till hela boendet och kan varieras efter smak.

Vidare till toaletten som är i svart och vitt. Så får det förbli. Serien Saxån, erbjuder handdukar och duschdrapperi. En rolig matta föreställande K-brunn i grått. Gå på den och kärleken får ny energi, varje dag. Trista med behövliga attiraljer samlas i Idgrund, set i grått glas. I krukorna Sili Pot som står i fönstret växer prunkande murgrönor. Vattnas i samband med dusch.

Pust. Det var det. Det blev dyrt...

Idag har vi varit på banken och fixat Levis ekonomi. Eller rättare sagt, blivande ekonomi. Tycker det är viktigt att börja spara pengar till honom redan nu. Så vi har tagit stora kliv på trappan mot vuxenvärlden och bestämt oss för fondsparande. Valde två fonder, en typ av mixfond som är lite mer safe, och en fond som satsar på Ryssland. Ryssland är framtiden. Ryssland är cash. Innan vi gick fick Levi en mycket fin present av banken. En body med Rikedom på tillväxt tryckt i orange. Och det är ju sant, i dubbel bemärkelse.

Hemma igen efter en dag i grannstaden. Några kronor fattigare, några plagg och benvärk rikare. Väl tillbaka på byn svängde vi in på sportaffären där Johan införskaffade topputrustning inför sin nya karriär som längdskidåkare. Förutom skidorna med alla tillbehör i sig, köpte han även ultimata kläder för ändamålet. Som andas och hejdar den vinande vinden. Jag blev faktiskt sugen själv. Det såg så sportigt ut. Bra träning dessutom. Men inte i vår. Nej, kanske nästa. Så om ungefär fyra år kan ni räkna med att J Olofsson står som svenskt medaljhopp inför vinterspelen i Sotji. Sprintkungen.