åttiotrenollettnollfem

Efter nio månaders väntan, fem extra dagar och en graviditet som kan sammanfattas som smidig och sammandragen kom hon till slut. Precis som jag anat gick det geschwinnt när det väl satte igång. 

En timme efter midnatt kände jag den första värken och tillsammans med Levi som för natten var klarvaken låg jag och inväntade artilleriet. Det kom. Från ingenstans. Plötsligt hade jag regelbundna värkar med fyra till fem minuters paus. Bara sådär. Tiden kändes plötsligt dyrbar och min intuition informerade mig om att det var hög tid att ta på sig galoscherna. Sagt och gjort. Johan drog en expressfrukost i arla morgonstund, vi bokade rum till Levi på resort Stryckselgatan och i vanlig ordning stod värdinnan med öppna famnen och erbjöd all inclusive och underhållning. 

Väl på förlossningen möttes vi av en korpulent barnmorska med brytning vars ursprung vittnade om planekonomi och pälsmössor. Vi blev tilldelade sal 1 och efter en undersökning visade sig att jag var öppen 5 cm. Klockan var då 04.30. Mirjana. Jag gillade henne direkt. Hon var rejäl, rolig och resultatinriktad. Ansåg att det fanns ingen anledning att dra ut på det hela och började genast dra riktlinjer för projekt förlossning. Jag jublade inombords. Vilken kvinna! Vilken inställning! 

Kl. 04.49 tog hon hål på hinnorna och aktiv förlossning startade. På andra försöket lyckades hon fästa en elektrod på barnets huvud för att mäta hjärtljuden. Med ett skratt visade hon en liten tofs av en brun kalufs och vi fick en föraning om att underverket minsann hade frisyr. På bara några minuter blev värkarna hysteriska olidliga. Allt går nu mycket fort. Ctg kommer på plats och vi blev varse om att det är på riktigt. Nu. Jag meddelade barnmorskan att jag helt och hållet överlämnade mig i hennes vana händer och föredrog lustgas eftersom det fungerat utmärkt tidigare. Lustgasen blev min vän. Ett kort tag. Någonstans här blir intensiteten ett faktum och jag får starkare gas eftersom effekten är obefintlig. Efter några andetag hamnar jag uppe hos kosmoskatten i mardrömmarnas land. Det sista jag kommer ihåg är en värk som saknar motstycke. Jag stirrar på monitorn, blundar, andas och plötsligt blir allt svart. Det enda jag ser i det svarta är ett grönt kurva som tillslut blir en prick. Pricken börjar snurra och jag hamnar i ett svart digitalt vakuum. Jag hinner tänka Det fanns ingen Gud. Nu är döden här. Vi är bara programmerade varelser. Ettor och nollor. Tänk känslan av Skriet. Jag är där. I en labyrint av ett aldrig tystande skrik. Fruktansvärt. Från ingenstans är det som att livet återvänder. Äntligen. Jag ser en vinjett, hör mig själv skrika och i mitt synfält ser jag äntligen Johan och hör han ropa mitt namn. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så glad att se min man! I efterhand får jag höra att jag börjat krampa, viftat, fejat och helt enkelt blivit hög. Johan påstår att jag såg livrädd ut i ögonblicket jag återvände. Med all rätt.

Tillbaka till verkligheten. Jag får bedövning och hör Mirjana och Malin, som har tillkommit, säga till när jag vill krysta. Säga till? Nu! Åtta minuter senare, kl. 05.28 kommer världens nionde underverk. Jag har sällan känt en så stor tacksamhet. Barnet läggs på min mage och tullas in i handdukar och filtar. Det tar några minuter innan jag inser att vi inte vet om det är en pojke eller flicka. Barnmorskan, som förresten måste extraknäcka som komiker, lyfter upp knytet och utbrister med sin ryska ton Flicka, det blev en flicka! Hon pussar mig på pannan och fortsätter Åh! Älskade Anna! Du har varit så duktig! Se, vilket vackert barn! Vilken näpen mun! Så befriande. Så osvenskt. Vilken härlig människa!

Efter en statusuppdatering som visade 3 555 g och 53 cm andades jag ut. Johan också. Silkesdunet med tio fingrar och tio tår kom till slut. Välskapt och söt som socker. Med distans kanske lite väl fort för att hinna reflektera och njuta av den fantastiska upplevelsen. Projekt förlossning avslutades med klipp av navelsträng, två stygn och obligatoriskt fika. Och i samma veva som Levi såg Sammys äventyr för niohundrafemtioelfte gången fick han veta att han blivit storebror. Till en lillasyster. Precis som han trott. En ovärderlig rikedom! Tack käre Gud!

Hej, jag heter Levi och jag är tuttoholist. Ja, så hade det kunnat låta om några år om inte Levi valt att ge tuttarna till tomten. Vi planterade idén i hans medvetande men beslutet var hans. Kavat räckte han fram den digra samlingen till den skäggbeklädde rödluvan med kattögon. Något han bittert ångrade när det var dags för att sova. Första natten tog begäret övertag och likt Gollums hatkärlek till ringen levde Levi rövare och grät, skrek och suktade efter his precious. Förgäves. I två nätter var det livat. Sedan dess har det gått fint och Levi aka Kaspar från julkalendern 2001 look a like somnar utan problem. Vilken befrielse! #Stoltmamma.

Imponeras av Levi. Hur kan en treåring to be definiera olika språk? När vi tidigare idag såg på film frågade han mig Va säjer dåm? De pratade engelska. Galet. Barn är smartare än man tror. Han har dessutom börjat intressera sig för bokstäver. Inte så att han läser böcker och snart doktorerar i svenska språkets historia. Däremot frågar han vad som står. Det glädjer mig! Nu är det fritt fram för alfabet, gemener, versaler och det skrivna ordets inneboende kraft!

Julafton igår. Med tanke på alla klappar borde det ha skipats världsfred under föregående dygn. Levi fick det han önskade sig mest, Mäkksil, simsim. Ökat innehav av duplo och bilbana och tidsfördriv á la blixten. Mjuka paket varav en stilfull outfit i världsklass. Skridskor som ska ligga till grund för den kommande hockeykarriären. Och mer. Mycket mer. Lilly fick en hisnande garderob med munderingar i kommande storlek. Och en ekorrlampa. Bland annat. Alla bebisars dröm! Bortskämda så till den milda grad. Totalt var vi 14 personer samlade för dignande julmat runt ett köksbord som hade kunnat vara något större. Men finns det hjärterum så. Och kärlek finns det alltid i juletid. Det är ju liksom det julen handlar om. Jesus! Grattis på födelsedagen!

Jag har precis förnummit känslan av att vina fram i ett landskap av kristyr. Sagolikt. Nu är vi på plats i stugan för julfirande i okänt antal dagar. Hoppas på en stjärnsprakande sådan med virvlande snö och glittrande iskristaller. Frid!

Jag och Johan har snöat in på True Blood. Osannolikt och galet bra! Vampyrer, shapeshifters och Alexander Skarsgård. #Allapratarsvenska, #Naket.

Tidigare i veckan tog jag med Lilly till brödfabriken. Det ska börjas i tid! Träffade härliga arbetskamrater, pimplade kaffe och pratade strunt. Inte så att jag egentligen längtar tillbaka till jobbet just nu. Även om jag tänkt tanken de nätter Lilly inte varit på sitt allra bästa humör. Däremot känns det inspirerande att vi längre fram ska switcha uppgifter. Johan blir då föräldraledig och jag cash cow. I alla fall två dagar i veckan. Med tanke på att en ny roll med ansvar och utmaningar väntar känns det ypperligt att dela på dagarna hemma. Hej, jämställdhetsbonus!

Jag måste hylla familjen Vikberg som burit med tekniken i form av en otymplig filmkamera under 1990-talets gemensamma semesterresor. Fick nämligen precis en sekvens skickad till mig. Bara några sekunder lång men otroligt känslosam. Mamma och pappa dansar och skrattar en sensommarkväll. Mamma har varit ifrån oss i elva år. Många år. Långa år. Men plötsligt kändes hon så levande och nära! Vilken magi! Made my day!

Nyss hemkommen från julmys på dagis. Levi, för dagen klädd till tomte tog sin roll på största allvar och började morgonen med frasen Höu, höu! Finns de nåra snälla barn? När det var dags för uppträdandet i fick han lite scenskräck. Rödluvan med det batteridrivna ljuset pendlade därför mellan sin plats bland söta nissar, pepparkaksgubbar och lucior och platsen där jag satt. Höjdpunkten blev inte alla sånger med tecken, rörelser och stämda band utan när Levi bröt julstämningen genom att viska till mig att han hellre ville sjunga annat. Därefter började han yla Tinky-Winky, Dipsi, Lalaaa, Pöo, Teletabbi… Barn är rara och oförutsägbara. Härlig start på dagen!

Kl. 21.21 såg en viss miss Tiger dagens ljus. Kusin till kusinerna. På tal om typografiskt tilltalande datum... Grattis, hurra och välkommen till världen!

Likt en fågelunge har Lilly nu i en veckas tid gapat glatt till den ersättning som serverats i flaska precis innan läggdags. Men i vanlig ordning mister den som gapar efter mycket hela stycket. Så delar av den flytande menyn har hon spytt upp. Oroväckande beteende. Dagens besök på bvc bekräftade ändå att menyn av fast food gett resultat. Därför kan kvittret nu stoltsera med en vikt på 3 870 g. Stadigt! Pust. Nu kan jag andas ut. Lilly får mat, är nöjd och har positiva kurvor i journalen. #Gladbebis, #Prestationsångest.

Om exakt en månad fyller jag 30 år. The big three oh! Say no more.