åttiotrenollettnollfem

Nyss hemkommen från julmys på dagis. Levi, för dagen klädd till tomte tog sin roll på största allvar och började morgonen med frasen Höu, höu! Finns de nåra snälla barn? När det var dags för uppträdandet i fick han lite scenskräck. Rödluvan med det batteridrivna ljuset pendlade därför mellan sin plats bland söta nissar, pepparkaksgubbar och lucior och platsen där jag satt. Höjdpunkten blev inte alla sånger med tecken, rörelser och stämda band utan när Levi bröt julstämningen genom att viska till mig att han hellre ville sjunga annat. Därefter började han yla Tinky-Winky, Dipsi, Lalaaa, Pöo, Teletabbi… Barn är rara och oförutsägbara. Härlig start på dagen!