åttiotrenollettnollfem

Imponerad av mobilen, blivande pilot? Håller mamma i handen. Levi. Vårt lilla knyte växer och utvecklas hela tiden! Helt galet. Snart fyra månader. Inte längre en liten nyfödd gosse som sover, äter och skiter. Nej, nu krävs lite aktivering. För det mesta ska han ha något i munnen. Helst sin egen hand. Den som uppfann dregellappen gjorde en insats till alla som ansvarar för tvätthögarna i hemmen. Det är inte fel på salivproduktionen, tro mig. Benen har blivit starka och han gillar att stå när man håller i. Ligger han på rygg sprattlar han med de små årorna. Greppar nästan i fötterna. Eller så sträcker han på sig. Och jag kan meddela att han blir riktigt lång! Sitter gör han gärna. Stolen vi köpte är nu godkänd och de är såta vänner. Han har börjat fjanta när det serveras käk. Främst när han börjar bli mätt. Suger, släpper, tittar på mig och flinar med sitt största leende. Underbart, om än lite irriterande. Trots att jag tankar honom fotfarande har han fått prova på ersättning. Det togs emot ungefär lika positivt som leverbiff. Sådär, med andra ord. Sover bra gör han fortfarande, dock lite sämre nu när det är ljust och varmt på nätterna. Som alla andra människor, med andra ord. Varje morgon börjar han med att öppna ögonen, gäspa och sträcka sina söta armar ovanför huvudet. Ibland pratar han med sin fina röst och formar ljud med munnen. Utöver detta har jag har upptäckt att han är kittlig på låren. Och han verkar uppskatta de läskiga rymdfigurerna vid namn Teletubbies. Oh, no... Ska försöka konvertera till Astrid Lindgren. Lovar.

Charmtroll med snett leende, precis som sin mormor. På tal om mamma så var jag och Levi till graven för några dagar sedan. Lämnade en stor rosa pion och ett litet kort. Det känns så obeskrivligt tråkigt att hon inte får vara med i matchen. Orättvist. Men så kom jag att tänka på en liten bok som jag fått av mamma och pappa. Till min älskade dotter. I den finns en text som är så klockren och träffar så rätt.

Du är inte perfekt — och förlåt mig om jag ibland tycktes förvänta mig det när du var liten. Men du är en unik människa med fel och brister, en sökare som alltid förvånar med dina upptäckter och önskedrömmar. Jag är evigt tacksam för att en del av mig lever i dig och att du för mig vidare in i en framtid jag inte får uppleva. Jag finns dig — men ändå är du bara dig själv!

Levi la av höga fiss efter andra sprutan i torsdags. I övrigt gick det finfint på BVC. Leviten visade sig vara 64,5 cm lång och väger 6 710 g. Ganska nära vår gissning. Efter besöket blev han rätt slö och han sov redan innan vi gått ut ur byggnaden. På eftermiddagen fick han feber och var allmänt trött och gnällig. Igår också. Men nu är han på benen och gamle Levi är tillbaka igen. Tjoar och tjimmar, spelar memory med sina sockar och övar spanska verb. Han har blivit extra ompysslad av Ella aka mini nurse om visade mig hur jag skulle sköta om mitt febriga barn. Anna, lägg han på sängen så han får sträcka ut sig ordentligt. Anna, det är skönt om du stryker han på magen. Anna, jag tror alvedonen börjat värka nu. Man kan ju inte undgå att le inombords. Hon är så söt och omtänksam.