åttiotrenollettnollfem

Du milde. Jag är helt matt. Hade väl aldrig kunnat föreställa mig att Levi, skötsam sedan spermiestadiet, skulle kunna vända världen upp och ner. Ptja. Världen och världen. Familjen. De senaste dagarna har jag räknat till tio, andats och tänkt fula ord. Jag är less min egen röst och att upprepa fraser, tillsägelser och förmaningar. Allt är fel. Ingenting är bra. Levi skriker, gråter och klagar värre än stackare i katastrofsits. Kaos. Vi försöker resonera med honom och det slutar i nio fall av tio med att han säger Fölåt, ger oss en kram och lovar att bättra sig. För att en stund senare vara tillbaka på ruta ett. Ge mig en rast! Tips från coachen. Underskatta aldrig en treårings kapacitet och använd enbart teknikprylar i målsmans sällskap.