130604
Det är tolv år sedan. Telefonen ringde innan midnatt. Slutet nära. Lågan på väg att slockna. Ytterligare ett samtal. Jag vet redan nu. Mamma har somnat in. Vi hann inte dit. Tolv år sedan morbror stod vid vägskälet och väntade på oss. Varje gång jag passerat sedan dess har jag sett bilden framför mig. Tolv år sedan vi gick in i ett rum med ett tänt ljus. En fridfull plats där ett hjärta precis slutat slå. Mammas hjärta. Ofattbart. Jag viskade ett avsked. Det är tolv år sedan mamma tog sitt sista andetag samtidigt som hon vände blicken mot fönstret. Mot ljuset. En tidig sommarnatt. För tolv år sedan.
Kram Anna
Kram till dig
Sorgligt. Jag tror hon finns med varje dag och vakar över er alla, skrattar åt Levis utbrott och Lillys höga skrik. Kram till min högervinge.
Kommer också ihåg den dagen...Maria ringde och berättade.
Du är så himla himla fin Anna, kan bara gissa hur stolt hon är över sina barn och barnbarn!
Kram till dig.
Minns det som igår. Tragiskt
