120923

När löven faller ner och kvar är vi. Ett litet frö får dö och bli till liv. När regnet faller ner utför min kind. Du torkar alla tårar med din vind. Då ser jag din kärlek mot mig. Då känner jag livet ifrån dig. När regnet faller ner utför min kind. Då vet du att jag älskar. 

 

Måste piffa till mammas grav med lykta, ljus och ljung. Finaste. Saknad. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0