åttiotrenollettnollfem

Det händer inte ofta. Att jag vaknar mitt i natten och inte kan somna om. Klart ovanligt. Lyckligtvis. Ligger och lyssnar till Johans djupa andetag och ser morgonsolen smyga sig in genom dörrspringan. Ibland bryts den rytmiska syresättningen av Levis hosta. Vi skäller ikapp, han och jag. Det retas och kraxas. Har varit så sedan ett par dagar tillbaka. Främst nattetid. Obra med tanke på stundande midsommar. Överväger att ta en klunk hostmedicin eller Hostecin, som Levi säger. Hellre rastlös än röstlös!