120709
Sista arbetsveckan innan jag stämplar ut för fyra veckors semester. Friheten är nära! Känner mig som en instängd kanariefågel i bur. Som flaxar för frihet och luft under vingarna. Förgäves. Jag ser fram emot möjligheternas dagar. Utan klockslag och schema. Fri tid. Dricka kaffe i morgonsolen, skörda jordgubbsland och koka rabarberkräm. Knapra på sockerärtor och gräslöksstrån. Blåsa såpbubblor, äta glass och torka kladdiga händer. Känna solens värmande strålar, vinden i håret och kliande myggbett. Sitta på en brygga. Kanske meta. Bada, känna kallt vatten omsluta kroppen och liksom födas på nytt. Besöka nära och kära, ta mig tid till det lilla och obetydliga. Skratta, spekulera och socialisera. Vara uppe alldeles för länge på kvällarna och se magentafärgad himmel och älgar i skogsbrynet genom handblåsta fönsterglas. Skapa visioner. Vara kreativ. Kalas och eviga löften, kärlek och fint inslagna hemligheter. Kanske en tur till väster. Upptäcka pärlor i omgivningen, göra stopp för sockerintag och premiäråka järnväg med världens finaste. Rensa, sortera och strukturera. Återuppta romantiskt rosiga projekt för gråa dagar. Springa barfota i regntunga skyar, isoleras av dundrande åska och strömavbrott. Äta god mat, picknicka på höga toppar och förföras av omgivningen. Älska. Njuta. Andas. Leva livet. Inom räckhåll. Snart.
