åttiotrenollettnollfem

Rebecca. Du har lyst upp min dag trots att snön vräker ner, himlen är dyster och jag glömde lunchen hemma. Söta du. Tack! 

Åh, jag säger det igen om jag sagt det förut (det tål att sägas om och om igen). Du är så fantastiskt finurlig med ord, på att vrida och vända bokstäver. Du får en att fnissa ena sekunden för att sedan förundras över en helt briljant liknelse eller ett uttryck man önskar att man kommit på själv! Sedan tåras ögonen i nästa inlägg då du formar fraser så vackra att de var förutbestämda att förklara och beskriva en kärlek till någon av dina närmaste. Anna! Sluta aldrig skriva!