120221
Johan moppare är som en slumrande vulkan. Ett skal av säkerhet och kunskap. En inre kärna av glödande materia.
Ja. Jag hade inte kunnat sammanfatta det bättre själv. Evas hyllning till sina medarbetare efter händelserika år i brödfabriken går inte av för hackor. Elva sidor av intryck, uppfattningar och personbeskrivningar. Som de allra flesta instämmer i. Om glesa garnityr, sneda glasögon och feta plånböcker. Avlösta förälskelser, icke flyttbara människor och utrotningshotade bevarelsedrifter. Lösningen på frågor om nedläggningshotade skolor, polarkraften, hjältar och fantastiska allitterationer. Som jag önskar att jag själv skrivit. Och om den återkommande kärleken som verkar ha en särskild plats i bageriet. Där hemlighetsmakeri inte hjälper när förälskelsens glöd står högt i tag. Damen har rätt. Det har jag ju själv fått erfara. I år är det faktiskt tio år sedan mitt hjärta slog en flickflack med direkt följande trippel saltomortal. När vi bulkade små runda kakor och berget av bröd aldrig tog slut. Där sa det klick. Nåväl. Det är en annan historia. Hur som helst. Tillbaka till anekdoterna. Underbar text som får mig att skratta, rensa tårkanalen och faktiskt längta tillbaka till linjen. Fem polarpärlor av fem möjliga!
Om jag kunde skulle jag trycka på "gilla" knappen håller med om allt du skrivit.Eva is one of a kind!
Ja att hon är fantastisk Eva! Trots att hon tappat en hel del i olyckan så sitter huvudet ändå på plats...;) Synd att du inte fått ta del av hennes fina "tips" på våra tidigare apt. Svårslaget!!!
Håhåhå. Skulle vilja läsa.
Sidospår ang. flickflack: Var det förresten inte så att man var tvungen att göra en flickflack för att få MVG på gymnastikdelen? Jag tror det var så. Det känns ju rimligt, Kalevi...
