120423
I fredags var det avsked av Lasse. En fin dag. Genomtänkt. Sånger som han tyckte om. Som Flyttfåglar och Morgon mellan fjällen. Den första är min favorit bland favoriter. Dekoration från skog och mark. Fantastisk lax och potatis. Dikter. Fina minnen. Telegram till tusen. Kaffe och sockerstinn tårta. Härliga släkten och många vänner. Personifierade ögonblick fångade på bild. Mitt i allt det sorgliga finns det något otroligt vackert över avsked. Mystik och frid på ett befriande sätt. Och som Buzz Lightyear säger Mot oändligheten och vidare!
Levi klappade händerna i kyrkan efter nästan varje pslam och solosång och sa Bravo! Efter att vi lämnat rosor på kistan blev han lite fundersam och började prata om Blomman och Lasse. Svårt att förklara för en tvååring. Han är i himlen. Det räcker så. I övrigt skötte han sig exemplariskt tillsammans med solstrålen Maja. Åt godis i kyrkbänken, slipade på personbästa under minnesstunden och rättade en farbror som trodde han höll i en traktor. Dumper, svarade Levi. Han hade rätt. Släkten följa släktens gång. Livet går vidare i andra generationer. Och de som går före oss göms i hjärtan och lever vidare ändå. Inom.
