110518
När jag vaknade imorse kände jag mig relativt pigg. Relativt innebär hosta, nysattacker och ett huvud med vikt som en medicinboll. I övrigt fräsch. Så jag drog till Luleå för lite fix inför bröllopet. Vidare till Piteå för ännu mer fix och destination arbetsplats och kafferast. Dock hann jag inte dit eftersom Johan ringde och lät döende. Jag tog mitt pick och pack och pesade hem. Hem till en livlig Levi som inte förstod varför farsan ockuperat soffan och antagit skepnad av en genomskinlig. Faktum är att jag aldrig i mitt liv har sett Johan så ynklig. Med feber, frossa och avdomningar. Det slutade med ett besök hos Dr. Humor som efter provtagning inte kunde konstatera något särskilt. Skönt. Johan som till och med bett till Gud eftersom han trodde att stunden var kommen. 1-0 till mig. Min tro kanske har smittat av sig. Någonstans. Långt in. Mehe. Näe. Nu är det tid för oss att friskna till. Detta duger inte.
Get well hörrni!
