åttiotrenollettnollfem

Sitter stationerad i stugan. Som så många andra dagar under denna sommar. Vi kom hit i onsdags för att fortsätta fönsterprojektet. Idag har jag och Johanna färdigställt de sista rutorna så nu kan vi snart checka av det på den osynliga to-do-listan. Bara kvar att finjustera kanterna med blad. Och måla med faluröd kulör på ställen som mot vår vilja blivit vita. Vindskivorna och underspikningen på ena långsidan har också fått en stryking. Imorgon väntar den motsatta. Grillstugan har piffats till och uppdaterats från version 1900 till 2011. Jag har höjt mig själv till skyarna. Klappat min egen axel och gett komplimanger. Jag är duktig. Och inte bara jag. Vi. Vi är duktiga. Och det blir så fint och fräscht!

Men. Det hade omöjligt gått så bra om det inte varit för all hjälp med Levi. I dagarna fyra har han haft dagmormor. Adela har tagit sig an uppgiften och hämtat upp vår motorfrälste son på fyrhjuling. Likt en magnet har han dragits till fordonet, sagt Stata och Kåka, som fritt översatt betyder att Adela ska starta och köra iväg. Så. Veckans stjärna hamnar i huset lite längre ner, på andra sidan vägen. Tusen tack!