åttiotrenollettnollfem

Inser just att om tre veckor ska Levis första födelsedag firas. Samma dag ska Johan göra comeback på isen med grabbarna i Polorado. Tid är ett ytterst märkligt fenomen. Denna dag för ett år sedan var jag trött, uppgiven och less på min otympliga mage med inneboende bebis. Rara Johanna kommenterade med rimmande rader.

Ack, så snart lugnet vänder, någon knackar på och vill ut. Plopp, så har ni fulla händer, och Johan kan sprätta en öl som salut. Ryktet går genom städer och länder, förlossningen gick på en minut. Och viskningar ljuder på Thailands stränder, de som i fjol var här, nu har fått en liten Krut. Mamma som kränger dörrar, pappa som fajtar bränder. Vad månne bliva av denna Knut eller Rut, Lilly, Evert, Ivar eller Lavender? Vad ska du heta, vad föds du med för attribut? Oh, vad vi längtar, en igångsättning vi nu sänder.

Som sagt. Ett ytterst märkligt fenomen. Snart ett helt år.