åttiotrenollettnollfem

För en vecka sedan strosade jag och Maria omkring på gatorna och shoppingstråken i huvudstaden. I väntan på Emma. Suktade efter fina prylar som inte alls går hand i hand med ersättningen från Försäkringskassan. Bara suktade. Köpte inte en enda pryl. Däremot hittade jag lite kläder, vilket passade min skrikande garderob bra. För ett tag.

Hur som haver. I dagarna tre skrattade vi och pratade gamla minnen. Läste mail som jag skickat till Emma. Elva år gamla. På den tiden hade vi små bekymmer. Inte för att vi har stora nu heller. På lördag mötte vi upp Emelie. Härligt! Dold design & innovation förenades för en kväll. Vi åt god mat, skålade med höjda glas och hade allmänt trevligt. Mitt i allt kändes det som att vi var 18 år, nyss hade fått körkort och beslut om utbildning, framtid och äventyr låg framför oss. Märkligt. Tänk hur livet ter sig. Att vägarna bär åt olika håll. Att vi gått tillsammans i tre år, för att efter det skiljas åt i en fyrvägskorsning. Hittat olika stigar och följt olika kompasser. Men då och då hamnat på samma slinga igen. Som i lördags. Där satt vi vid i en restaurang på St. Eriksgatan 180. Med olika liv och mål, men med hjärta och omtänksamhet för varandra. Det är underbart!

Hotellet vi bodde på var enastående! Dock inget jag kan rekommendera allmänheten, eftersom de bara tar emot speciella gäster... Tack, Emma och Magnus för er gästfrihet!