åttiotrenollettnollfem

Ja. Levi är alla tiders. Han har varit städad och väluppfostrad redan från spermiestadiet. I de dryga 40 veckorna han hyrde min etta med kokvrå och sovalkov var han vett och etikett personifierad. Enda gången han visade prov på rackartyg var då han stannade kvar elva dagar längre än vad kontraktet avsåg. I övrigt betalade han hyran i god tid och nyttjade sin dos av hushållselen och det mobila bredbandet. Med andra ord en exemplarisk hyresgäst. Sedan krabaten övergav den sammetsröda livmoderhålan för vårt barbierosa hus, har den lugna och sansade stilen fortsatt.

Äta, sova, bajsa är de tre verb som enkelt förklarar Levis vardag. En mycket nöjd bebis som inte gör så mycket väsen av sig. Förra veckan när pappa var hos oss sa han Jaha, är det såhär han låter? Ett kvitto på att vår snart två månader gamla son är snäll som ett lamm, lugn som en filbunke och vacker som en morgondag. Ok, att han är världens sötaste har ingenting med saken att göra, men jag är ju partisk. Men. Humör har han ändå. När jag inte är nog snabb på att hala fram mejeriet, när tutten har hoppat ur gapet eller när han är övertrött. Då visar det sig. Mammaarvet.