100609
Idag har jag och Levi varit i Lomtjärn. Levi levde rövare och klättrade likt Tarzan i rep och nät, svingade sig från gungställningen och avslutade med att göra Taj Mahal i miniatyr i sandlådan. Vilken unge! Nja. Riktigt så var det kanske inte. Han sov till och från i vagen under tiden jag och Liza språkades. Trevligt! Efter besöket i den fina lekplatsen begav vi oss mot Klippet för att införskaffa en present till syster.
När jag korsar torget ser jag ett gäng barn i ögonvrån. Plötsigt börjar en av dem att tjoa och tjimma, hoppa och sträcka armarna i luften. Hej! Skriker Ella och kommer springandes. Med henne ett gäng kids. Jag blir nästan lite överrumplad. Åh! Min kusin Levi! säger hon stolt och börjar genas gulla med underbarnet i vagnen. Hennes klasskompisar kikar lite blygt. Då kommer en fröken. Jaha, är han som döptes nyss? Jag svarar och förklarar att Ella och Levi är kusiner. Jo, vi har hört en del om Levi... säger fröken och ler. Fina, fina Ella. Hon jobbar på bra för att göra vår son berömd och känd.
Ja hon sprider Levis evangelium, den lilla madonnan. Hon älskar sina kusiner över allt annat, i söndags när Affe åkte hem så grät hon av saknad...
Men hon är ju världen sötaste! Ellas mamma forever <3 <3...
Och jag är en stolt farmor-mormor. När jag läser det här, känner jag en värme i hjärtat. Tycker om kontakten som kusinerna får av varann.
haha känner igen detta... När jag och Alfons kom för att hämta Oskar för första gången på deras skola, så visste dom ALLT om Alfons redan, saker som jag själv till och med glömt bort... :P
