åttiotrenollettnollfem

För några år sedan hade jag en djuplodartanke. Tänkte som så, att om det snöade ojämnt fördelat över hav, berg och land så att ett plant snötäcke lade sig över hela jorden, borde inte alla människor kunna se varandra då? Detta förutsätter givetvis att varenda kotte ägde en unik klädutrustning, en spade och några förpackningar druvsocker, för att kunna skotta sig upp de nästan 9 000 meter som åtminstone skulle krävas för att täcka Mount Everest. Rent teoretiskt borde det funka. Ok, jag fattar att det är orimligt, svårt att andas och att andelen som skule råka trilla ned i ett uppskottat hål är hög. Det skulle också bli svårt att se över alla världshav, men om man leker med tanken så vore det rätt skoj. Man borde se en massa svarta prickar var man än vände sig. Folk överallt. Då borde, teoretiskt sett, alla människor kunna ha kontakt med varandra.

Nu när jag är hemma mest hela dagarna så har jag börjat hänga på facebook. Sidan som jag för några veckor sedan såg ned på, inte förstod eller hade särskilt stort intresse av. Fortfarande förstår jag inte alla funktioner, men jag har börjat se det roliga med det hela. Jag fick en ny tanke. Om alla männsikor i världen ägde en dator och anslöt sig till facebook, borde väl rimligtvis alla människor ha kontakt med varandra. Eller? Man borde aldrig kunna komma till en återvändsgränd där en person inte har några vänner. Tänker jag fel? Facebook känns dock lite mer troligt än skotta-dig-upp-kilometervis-för-att-se-världens-människor-projektet, även om det aldrig skulle fungera rent praktiskt. Nåväl. Också en djuplodartanke. Men klockan är snart 02.00 så jag hoppas det finns överseende på andra sidan skärmen. Nu ska jag sova.