åttiotrenollettnollfem

Jag kunde verkligen inte somna inatt. Panik. Jag som oftast sover innan jag lagt mig tillrätta på kudden och hunnit bre om mig med täcket. Jag som utan problem somnat på obekväma bänkar på järnvägsstationen i Europas huvudstäder, i tunnelbanor, i en fem minuter lång taxiresa, under tiden någon pratar med mig, i soffan, på golvet, ja överallt. Men inte igår.

Igår hettade jag, var gråtfärdig och less. Hettade när jag hörde Johan skörda sina digitala grönsaker och grödor, hettade för att sängen var obehaglig, för att magen var stor och otympig, för att barnet la sig på något märkligt vis så jag såg ut som Quasimodo men med puckelmage. Kvällen var ingen höjdare. Till slut bestämde vi oss för att se Mästarnas Mästare. Det fick mig på gott humör. Stefan Holm är en intressant människa. Statistik, kontroll, tävlingsnisse. Med tix, även vid kulstötning. Humor. Patrik Sjöberg har en tragiskt ful tatuering, fula gogglar, är stöddig men på något vis ändå rolig. Han inbjuder hela tiden till jämförelser. Ulrika Knape kan inte neka sitt moderskap till Anna Lindberg. Så sjukt lika, nästan obehagligt. Thomas Gustafson verkar vara en riktigt snäll och genomgod människa. Skulle kunna tänka mig han som granne. Ett riktigt bra program med många skratt. Jag somnade efter 03.00. Känner mig sliten idag. Måste vila.