100120
Jag vet inte om jag är onormalt uppmärksam. Eller så kanske det är så att jag uppmärksammar saker som jag tycker är märkliga. En sak jag har funderat lite på är skylten som hänger utanför Shell. Den informerar om öppettider och beskriver utbud, såsom drivmedel, maskintvätt, gasol, bakeoff och (trumvirvel) painriche.
Hallå, painriche? Varför har man valt att specificera just den brödtypen? Utöver den sorten säljs en hel del andra. Märkligt, eller hur? När jag tänker på painriche så ser jag framför mig en brödkorg med färgglad servett, fylld med dessa franska pärlor, skurna på snedden. Ett tillbehör som man förr i tiden åt till en sallad eller kanske till en grillad sommarbuffé. En liten detalj. Och förresten. Hur uttalas ordet? Jag säger päinrish medan någon annan säger paaanri.
Sammanfattning. Svåruttalad brödsort som haft sina glansdagar för en sisådär 15 år sedan. Gör knappast comeback och kan ses som högst ålderdomligt, om än det fortfarande smakar sommar och soliga dagar vid stranden. Betyg, två franska mustascher av fem möjliga.
Pain Riche, mmm håller med. 80-tal. Även Bergisfrallan som alltid var färsk på fredagkvällarna, med vallmofrön på, passade bra till den obligatoriska fredagsmiddagen med kött, ugnspommes och BlåBand påsbearnaise, kanske lite persiljesmör.
ANNA! Jag dör. Du är kul. Mycket kul!
