100117

Såg Snabba Cash tidigare ikväll. JW, snygg som bara den, trots att jag aldrig tidigare sett charmen i backslick, pastellfärgade skjortor och ständigt kosymburna män. Men nu. Faktiskt. Jorge tyckte jag synd om, men fick också en bättre och bättre bild av honom ju längde tiden gick. Mrado, nja. Snälla ögon. Söt dotter. Vill framåt men har svårt att frångå det invanda.

Handlingen i filmen jämfört med boken har vida skillnader, och då har jag ändå kvar en sisådär 250 sidor. Men klart sevärd ändå. Kände hur ågesten och det dåliga samvetet grävde sig ut ut filmduken till de röda fåtöljerna med popcornrester där vi satt. Mycket känslor, humör och betydelse av vänskap och tillhörighet. Sorgligt och vackert. JW, sorglig och vacker.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0