åttiotrenollettnollfem

För fem år sedan drog jag, Emma, Maria, Liza, Louise, Emelie och Cajsa till Gotland. Vi hyrde ett übermysigt falurött gårdshus med ockragula fönster, lummig trädgård och finfin uteplats. Ett förträffligt ställe för ett tjejgäng. Ja, för ett kompisgäng också för den delen. Ett år innan var jag och Johan där tillsammans med flera amigos. Nåväl. I förrgår ringde Liza och meddelade att hon hittat filmen som vi spelade in under semesterveckan. Filmen. Filmen? Hade inget större minne av att en filmkamera funnits i släptåg, men så var fallet. Så idag har jag och Maria besökt fröken Hortlund för lite kvalitativ SF-tid.

Ett ord kan sammanfatta den 60 minter långa filmen. Pinsamt. Käre värld. Vid denna tidpunkt var jag 22 år. Jag hade mörkt hår klippt i en, för att vara mitt barr, mycket frisyrig frisyr. Ganska kort lugg. Jag var smal som en svala och bar mina favoritjeans genom alla tider. Those were the days. Veckans ingredienser var sol, bad, häng på Kallis och Tofta, jordgubbar, Dr Faust, fetaost, Gutekällaren, grottorna med fladdermöss, sing-a-long-häftet och spex. En hel del sång. Och det mesta på film. Pinsamt var ordet.

Men kul hade vi. Faktiskt den roligaste resan som vi tjejer har gjort tillsammans. När vi var 18 bast drog vi till Ibiza. Fråga mig inte hur vi fick tillträde till denna ö av våra föräldrar. Den resan var det också minnesvärd. Under gymnasietiden båtluffade vi i Grekland. Rekommenderas ej. Inte med ett fotbollslag av brudar med lika många viljor som antalet tår tillsammans. Nej. Men Gotland, det kan jag starkt rekommendera som resmål. Med eller utan filmkamera...