åttiotrenollettnollfem

Då jag igår kom hem efter en nödvändig sväng på Ica lovade jag mig själv att inte sticka ut näsan förrän vi var nära svält. Termometern visade -29,1 °C. Bittert. I samma veva ringde telefonen. Hej, det är Ella. Kommer ni på mitt luciaspel ikväll? Ehe. Vem kan motstå världens charmigaste 8-åring? Som dessutom hade lockat håret för sakens skull. Noggrannt upplyste mig om var hon skulle stå på scen, så vi inte skulle missa henne. Där sprack mitt löfte. Vi tre packade in oss i bilen som var varm när vi åkte dit men iskall när vi åkte hem. Men det var det värt! Ella läste en vers, högt och fint. Kunde den utantill, säkert även i sömnen. De bjöd på fina julsånger och ett och annat omedvetet spex. Det är så roligt med barn. De är inte alls brydda för att någon börjar sjunga innnan sången börjat, eller om någon glömmer bort sin vers. Det är skönt. Borde vi vuxna ta lärdom av. Hur som haver. Luciatåget lyste upp vår kalla kväll och den avslutades med varm glögg och soffhäng. Nu börjar äntligen julsämningen komma smygande!