åttiotrenollettnollfem

Det är humor när människor pratar om ordet reklamera och tror att det betyder att göra reklam. Min humor.

Min rödhåriga syster och framtida frisör har fått praktikplats på Killerqueen. Det är jag glad för eftersom jag vet att hon suktat efter just den salongen. Grattis!

Jag måste hylla Försäkringskassan. Faktiskt. Innan jag började ta ut dagar på Levi var jag inställd på att detta väsen skulle fightas med mig i varje fråga. Dra allt till sitt yttersta och göra en kamp av minsta lilla. Där bedrog jag mig. Fett. Allt har fungerat utan problem. Helt underbart. Tidigare i veckan insåg jag att jag begärt föräldrapenning på fel dag. Anledningen stavas älgjakt och stugvistelse i en lång och sammanhängande tid. Jag och Johan hade missat och jag ansökt om fel dag. Så jag slog en pling till Sveriges skyddsnät och möttes av en mekanisk röst som bad mig återkomma eftersom kön var i stil med en längre pilgrimsvandring. Så jag skickade ett mail med min fråga och väntade. Och väntade. Idag ringde Maud. En trevlig och rapp röst som informerade Du har alltid tagit ut tisdagar och onsdagar. Nu har jag ändrat till måndag och tisdag den specifika veckan och raderat onsdag. Maud. Tack! Nu är problemet löst och vi har nästan två veckors ledighet att se fram emot. Tillsammans. Toll!

Och så var alla fönster putsade. På mindre än en timme. Hurra!

Tänk om alla människor hade ett uns av Pigge Werkelin i sig. Då skulle det hända grejer.

Lite uppdatering om Levis bravader. Först och främst. Under kräftskivan för några helger sedan satt vi alla runt köksbordet för att avnjuta kaffe och efterrätt. Johan kommer in i köket strax efter oss andra och då han närmar sig bordet säger Levi Hej, där han sitter i mitt knä mitt emot den stol som Johan slår sig ned på. Förmodligen inte medvetet, men ändå anmärkningsvärt! Det passade så bra in i sammanhanget.

Att sockerpaketet sitter stadigt sedan en tid är ju ingen nyhet. Däremot är han inte lika intresserad av att lära sig krypa. Ligger han på mage viftar han mest i luften med armar och ben. Som en säl. Som Anja Pärson. Men Levi verkar ha kommit på en annan teknik. Här om dagen satt han utan sockar på vårt nyskurade köksgolv. Från ingenting började han trycka ifrån med fötterna och på så vis fick han fart och tog sig fram. Eller bak. Felvänd, visserligen men det verkar inte spela någon roll för en sexmånaders charmör.

Sist men inte minst har han fått sitt första skrapsår. När vi besökte Kraft & Hälsa förra veckan. Levi fick upp så hög fart på löpbandet... Nästan. Nej. Han fick ett sår på foten när han satt och lekte på en matta, noga övervakad av Ella som högt informerade Levi blöder! Flygandes i Landstingets hjältecape med plåster och bandage i högsta hugg kom Nurse Converse 2, Mimmi, till undsättning. Tur!

Såhär i slutet av sommaren är det ju massor av händelser som jag har glömt. Som att jag för några veckor sedan för första gången i mitt liv plockade hjortron. Med mina vapendragare Assar och Adela. Trodde turen skulle bjuda på klarblå himmel, fågelkvitter och ett orange hav vid fotknölarna. Men. Lätt duggregn, myggsurr och spridda sjöar av de vackra och goda bären. Helt ok. Ska absolut göra om det nästa år!

Hundberget har vi knatat upp för två gånger under sommaren. På otränade ben med Levi i bärselen. Jobbigt men helt klart värt mödan! Däremot är han nästan på gränsen till stor för selen så jag tror att den snart hamnar till sin rätta ägare på andra sidan järnvägsspåret. Vi har grillar korv och pinnbröd, ätit glass och jordgubbar och hjortron. Skrattat, surrat och strirrat in i eldens flammor tillsammans med fina vänner. Vi har grillat gott kött, hunnit med en kräftskiva och surströmming. Lyssnat på Sommarkyrkan, druckit litervis med kaffe och hemmagjord saft. Fått främmande av nära och kära och försökt hälsa på folk. Men bara hunnit med en bråkdel. Men å andra sidan är en bråkdel bättre än ingenting!

Det har ju hänt en hel del med huset de senaste veckorna. Sista sidan är nu påbörjad och idag rök balkongen och bron. Underbart! Det stora fönstret är nu på plats och hela övervåningen badar i ljus! Känns verkligen lyckat! Även toaletten och skrubben har fått sig nya rutor. Fräscht! Jag bara önskar att vi hade bytt alla samtidigt. Men. Man kan inte få allt på en gång. När framsidan är klar kvarstår det ett sista varv på huset med färgburk och pensel. Och så är vi i stort behov av en bro. Men vi är inte riktigt på det klara med vad vi är ute efter. Tips?

I lördags var vi på Nolia. Jag gillar mässor. Jag gillar att besöka mässor och jag gillar att jobba på mässor. Nåväl. Solen värmde en hel del. Lägg på det ett ganska stort antal besökare. Summan av kardemumman är en rätt hög kroppstemperatur och trängsel. Jag som tidigare idiotförklarat familjer som släpat med ungar till folktäta tillställningar trängdes nu själv med barnvagnen och krockade med diverse fötter. Vi var på området i ungefär fyra timmar. Jag köpte en tidning för en halv femtiolapp. Utöver det käkade vi souvas, fikade belgiska våfflor med sylt och grädde, drack förvånadsvärt gott kaffe och klunkade litervis med svalkande vatten. Dyrt. Och ändå kom jag bara hem med en tidning. Märkligt. Ett tips om någon ska dit. Parkera inne i stan! Vi var dumma nog att parkera inne på området vilket resulterade i att vi var halvvägs till Norrfjärden innan en neonklädd man lotsade oss fram till en ledig plats. Ganska ovärt.

Innan Nolia svängde vi förresten förbi Barnens Hus. Målet var att inhandla en dregellapp eftersom alla dagen till ära befann sig i tvättkorgen. Ut ur butiken kom vi med flera salivuppsamlare, en spegel att ha i bilen för att kunna se Levi (som sitter i baksätet) och en ny fin bilstol. Sockerbetan har snart vuxit ut den första, så inom kort har han en rejäl och stadig tron. Men det är klart. Det krävs ju för en kunglighet. Dregellapp. Fattiglapp.

Levi. Just nu sover du i min famn. Ligger så stilla. Du är makalös. Helt fantastisk. Dina ögon blundar, men ibland kisar du lite. Nyfiken. Det har du ärvt av mig, garanterat. Du spottade just ut tutten. Men suger på den ändå, i luften. Som luftgitarr. Tuttgitarr. Din pappa tror att du har en estetisk ådra. Att du blir grym på något instrument, börjar sjunga eller har skådespelartalang. Nåväl. Du får bli vad du vill, bara du är lycklig.

Ditt hår är fortfarande mörkbrunt, men har blivit ljusare. Och manen som du skavt bort tidigare växer sakta men säkert tillbaka. Fint. Du luktar så gott. Och din hud är så mjuk. Kittlig är du också. Tidigare skrattade du nästan alltid när jag kittlade dig på låren. Men nu är det magen. Oj, du kan verkligen skratta. Det är underbart! Du är alltid glad. Med undantag för när du är hungrig. Du har en mat- och sovklocka. Eller, främst en matklocka. Det är ett arv från din pappa. Du är bra på att äta. Sover gör du fint på nätterna och lite varierat på dagarna. Men det spelar ingen roll, det viktiga är att du är nöjd!

Jag kan titta på dig hur länge som helst. Dina ögon är så stora och fina. Och gröna. Och glada. Du har glada ögon. Och långa ögonfransar. Det känns jobbigt inför framtiden. Blotta tanken på att du ska växa upp, få grönska på knäna, börja skolan, fråga chans, köra moped, hånga med tjejer och flytta hemifrån gör att jag får ont i magen. Men allt har sin tid. Nu ligger du hos mig, med lapptäcket och dinglisen. Och Emma Green tog just silver. Du är sex månader på torsdag. Ett halvt år.

Jag pussade dig precis. Du suckade i sömnen. Jag älskar dig.