100424
Gårdagen bjöd på skäckblandad förtjusning. Förtjusning för en tidig ankomst till den efterlängtade stugan. Skräck för det skafferi med tillhörande rester som i smyg parkerat i vår säng. Skräcken stavas råttskit. Den undre världens avskum. Djuret som Gud skapade utan anledning. Ja, ungefär så resonerar jag kring den gnagande ohyran som bosatt sig hos oss.
När jag igår skulle puffa till kudden innan läggdags såg jag i det dunka ljuset en liten hög. Såg ut som blommor av modell kattfot. Gulligt. När jag tänt lampan pick jag panik. Ingen söt bukett. Nej. En hög med hundfoder. Vid sidan av det bruna berget, råttskit. Nu hör det till saken att jag hatar råttskit. Jag är rädd för råttskit. Råttan i sig är inte det värsta, det är smutsen som de lämnar efter sig. Överallt. Jag var tvungen att fråga mina stugvänner om någon möjligtvis försökte skämta med mig. Men. Icke det. Alla kom in i vårt sovrum för att inspektera jordens nionde underverk.
Eftersom jag fick för mig att drabbas av råttpest eller annan inflamatorisk åkomma vägrade jag ta i sängkläderna. Johan och Cillan ingrep. Tack. Efter att tyst övervägt med mitt inre gav jag klartecken till renbäddning. Behöver jag påpeka att jag sovit stelt under natten? Panik. Ville inte ha fötterna på golvet med risk för att få upp pesten i sängen och vidare in i min kropp. Stress. Ångest. Äckel. Dock fanns det en råtta i sängen under natten. En råtta vid namn Remy. Han satt klistrad på örngottet. Det enda lediga kudden i stugan har råttmönster. Ironi? Ja.
Resultatet av råttinvasionen, som förresten verkar vara koncentrerad i vårt rum blev en tur till byn. Där införskaffades tio råttfällor, råttgift, plasthandskar, rengöringsmedel, trasor och övriga ting för sanering. Utöver detta tvingade jag Johan att bränna upp våra sängkläder. Täcke och kuddar likaså. Men då sa svärfar stopp och tog hem de för tvätt. Jag är rädd för baciller. Erkänner. Så jag tog nya fluff till stugan. I skrivande stund är vårt rum sanerat och installerat med fällor. Det luktar klorin, utomlands och badhus. Skönt. Baciller, nej tack! Råttor, dö! Dö!
Ps. De har även skapat ett skafferi i mina fina vinterskor av märket Scott. Vider. Men de kan jag ju inte bränna upp. Även om tanken är lockande.
När jag igår skulle puffa till kudden innan läggdags såg jag i det dunka ljuset en liten hög. Såg ut som blommor av modell kattfot. Gulligt. När jag tänt lampan pick jag panik. Ingen söt bukett. Nej. En hög med hundfoder. Vid sidan av det bruna berget, råttskit. Nu hör det till saken att jag hatar råttskit. Jag är rädd för råttskit. Råttan i sig är inte det värsta, det är smutsen som de lämnar efter sig. Överallt. Jag var tvungen att fråga mina stugvänner om någon möjligtvis försökte skämta med mig. Men. Icke det. Alla kom in i vårt sovrum för att inspektera jordens nionde underverk.
Eftersom jag fick för mig att drabbas av råttpest eller annan inflamatorisk åkomma vägrade jag ta i sängkläderna. Johan och Cillan ingrep. Tack. Efter att tyst övervägt med mitt inre gav jag klartecken till renbäddning. Behöver jag påpeka att jag sovit stelt under natten? Panik. Ville inte ha fötterna på golvet med risk för att få upp pesten i sängen och vidare in i min kropp. Stress. Ångest. Äckel. Dock fanns det en råtta i sängen under natten. En råtta vid namn Remy. Han satt klistrad på örngottet. Det enda lediga kudden i stugan har råttmönster. Ironi? Ja.
Resultatet av råttinvasionen, som förresten verkar vara koncentrerad i vårt rum blev en tur till byn. Där införskaffades tio råttfällor, råttgift, plasthandskar, rengöringsmedel, trasor och övriga ting för sanering. Utöver detta tvingade jag Johan att bränna upp våra sängkläder. Täcke och kuddar likaså. Men då sa svärfar stopp och tog hem de för tvätt. Jag är rädd för baciller. Erkänner. Så jag tog nya fluff till stugan. I skrivande stund är vårt rum sanerat och installerat med fällor. Det luktar klorin, utomlands och badhus. Skönt. Baciller, nej tack! Råttor, dö! Dö!
Ps. De har även skapat ett skafferi i mina fina vinterskor av märket Scott. Vider. Men de kan jag ju inte bränna upp. Även om tanken är lockande.
Kommentarer
Postat av: Jonas J
Snål jåppe klart du ska bränna skorna inge att tveka på.
Postat av: agneta
Jag kan ta dom, hahaha
Trackback
