åttiotrenollettnollfem

När jag gick till bussen imorse kände jag mig nöjd. Nöjd över att kappan jag inhandlade förra hösten var ett ruggigt bra köp med tanke på formen. Smiter inte åt direkt och gör mig till en gravid tolkning av Lilla My. Nöjd var jag också över mina tygskor som inte kostande skjortan. Tacksamhet kände jag över personen som uppfann tights. Dessutom var luften perfekt att andas in, och det blev inte rök när jag andades ut. Som grädde på moset var jag i tid och slapp springa den sista biten. Tänk att så små saker i vardagen kan betyda så mycket. Det är härligt.

Förövrigt vill jag bara skryta och meddela att jag har essat i mina garderober och samlat ihop en hel hög till bättre behövande. Så kan någon drabbad dra på sig mina gamla outfits istället för att de ska samla damm. Sparade dock mina favoritjeans som jag senast kunde ha för två, kanske tre år sedan. Så snygga, så små. Så oåtkomligt.