090911
Jag glömde en viktig del i förra inlägget om älgjakt. På tal om att det är helt ok att införskaffa pinaler just för den älskade jaktens skull. Detta fick jag erfara för två veckor sedan när Johan, med ett stolt leende visade sitt senaste inköp. Hela manicken låg prydligt förpackad i en fancy box. Jag trodde han drev med mig. Men icket. Min älskvärda sambo (om jag ändå fick kalla han för man) hade minuterna innan köpt en hundpejlare för 6 000 riksdaler. 6 000. När jag ifrågasatte anledningen till att köpa en produkt för ett husdjur som vi inte ens har, svarade han att Vi har ingen hund nu. Men kanske senare.
Skulle inte tro det. Summan av den fantastiska pryl som har höjts till skyarna några gånger de senaste dagarna skulle kunna ta oss utanför Sveriges gränser. Men istället tar den hunden på en guidad tur bland stock och sten. Om 100 meter, spring till vänster. Gör en u-sväng där det är möjligt. Vädrar du älg, skäll högt.
Ibland är tekniken lite väl framstående.
Hahah snart har du tre ungar och två hundar som dräller om vartannat på golvet, uuunderbart!!
In the next roundabout take the second exit, then turn left after the bear-nest.
Du är galen Anna. Jag lovar att ni snart gör en deal. Johan köper hund, och du köper torktumlare.
skrattar Typiskt karlar!
Moahahahaha! Samma pinal var det första Mika införskaffade som kan klassas in i kategorin "onödigt dyra nöjesprylar".
Men Anna, du vet väl att prylarna gör jägaren bättre? Ett sikte för nära tio loppor och en hundpejl ersätter självklart falkögon, en stadig hand och all form av dressyr för den fyrbente jaktkamraten. Basta!
