åttiotrenollettnollfem

Varför kan jag aldrig lära mig hur ordet åtminstone stavas? Är det -ne i slutet eller -nde? Just det adverbet har jag alltid problem med. Det finns liksom ingen bra kom-ihåg-ramsa som Alltid stavas alltid med två l. Nu har jag googlat och råkat veta att det stavas åtminstone med -ne. Inte -nde. Bra. Kanske jag kommer ihåg det till nästa gång.

Jag hatar stavfel. Inte för att jag själv alltid gör rätt och följer alla regler, men jag försöker i alla fall att vara konsekvent. Jag blir tokig när människor skriver som ord låter istället för hur det egentligen stavas. Ord som ger mig allergi och klåda är ex d, e, va, me, &. Det ska skrivas det, är, vad, med och och. Punkt slut. Samma sak med flera utropstecken i rad. Huga. Jag är allvarligt oroad för alla yngre människor som har glömt bort hur man håller i en penna, skriver skrivstil och bara kan nyttja ett tangentbord med olika typsnitt istället för att utveckla ett eget alfabet.

Fortsätter denna våldtäkt av det svenska språket kommer det i förlängningen att utvecklas till ett sms-msn-facebook-blogg-trams som ingen levande varelse över 50 år förstår. Det vill jag inte vara med om. Så, skriv enligt konstens alla regler, åtminstone, försök att göra ditt bästa. Basta!