åttiotrenollettnollfem

Igår hämtade Johan mig efter jobbet och vi åkte till Norrfjärden för att hämta hem Johans senaste fynd. En klargul snöslunga som ska hålla snön borta från gården hela vintern. Vilket ju faktiskt kan vara en rätt bra investering. På vägen hem pratade vi om Krut, olika namn som vi tycker är fina och framtiden i största allmänhet. Mitt i allt, när jag är som mest lyrisk och pratar på om förnamn, mellannamn, olika kombinationer och släktversioner brister Johan ut Å, vad jag längtar tills när vi ska skaffa en jakthund! Jag blir mållös, slutar genast prata, höjer ögonbrynen och säger Men jag då? Jag tänker inte rasta någon jakthund och vill inte dammsuga varje dag. Dessutom kan de få loppor! Men det är ju säkert fem år bort, svarar Johan.

Attans plåtlåda. Jag vill inte att någon fyrfota gråhund ska flytta in till oss. Inte nu och inte om fem år. Samma regel gäller för en hund av modell jämte. Idag när jag pratade med Mr Ansvar, berättade jag det hela och han skrattade gott i sitt bockskägg. Precis nu, efter lunchen plingar det till i min mobil, och där läser jag följande meddelande:

En flicka med en bulle i ugnen, vars man undrade ”Kommer din svullnad från innehållet i pungen”? Hon svarade glatt ”Ja, det hände här om natten innan du träffade John Blund”. Han svarade ”Skoj, hoppas det blir en hund”.

Ja, ska jag skratta eller gråta? Måtten med humor i detta är ju på liternivå, men jag håller fortfarande fast vid min satta antidjurregel. Än så länge.