091125
När jag lyssnar på nyheter och världshändelser om krigsdrabbade områden i fjärran länder, dödade människor, soldater och djur, så har jag mycket svårt att ta till mig det. Eftersom det har blivit vardagsmat i nyhetsflödet så har man liksom vant sig och reagerar inte över plötsligt funna massgravar, minor eller självmordsbombare som satt skräck i en hel byggnad. Det går in genom ena örat och ut ur det andra, utan att fasta minsta lilla.
Men när något händer på hemmaplan är det annorlunda. Då plötsligt känns det så ofattbart nära. Igår ringde min kusin Josefin och berättade att det var våra tremänningar som omkom i bilolyckan utanför Arvidsjaur. Inte för att vi kände varandra, visst har vi setts några enstaka tillfällen, men inte mer än så. Blotta tanken på de människor som är kvar av deras familj ger mig gåshud. Så idag tänker jag lite det extra på dem. Må ljuset lysa trots mörkret.
