091125
Nu har jag adventspyntat klart. Nästan. Måste dammsuga och skura också, men det orkar jag inte göra idag. Det har tagit mig två kvällar att ta fram den minimala mängd julgrejer som finns framme i vårt hem. Två kvällar. Jag som vanligtvis är snabbare än en vessla och hinner göra oräkneliga saker samtidigt. Men nu orkar jag bara inte. Det finns ingen överflödig energi att hämta, så jag får ta det i omgångar istället.
Många skulle nog inte ens ge min adventsansträngning godkänt, eftersom det inte finns en enda tomte framme. Inte än. Jag är inte så mycket för tomtar. Jul för mig är tända ljus, ljusstakar och pappstjärnor och naturligtvis granen fylld med fina julkulor. Är inte så förtjust i tomtar. De tomtar som faller mig i smaken är av den gamla sorten, de som ser buttra och bestämda ut, på gränsen till arga. Ofta från Tyskland. Hemma i Vistträsk har vi en sådan nisse, som sitter på en stubbe med benen i kors och knäppta händer. En tomte med respekt. Tomtar i bokmärkesstil är också fina.
När jag handlade idag införskaffade jag de obligatoriska enarna. Me like. Kastade även i tre förpackningar med flamsäker mossa i korgen. Tänkte att mossa kan ju inte kosta mycket. Där bedrog jag mig! 25 bagare för en miniförpackning av naturens egen isolering. Det kallar jag rån! Nästa höst ska jag minsann plocka egen mossa och bunkra upp inför juletider. Kanske kränga några påsar på bloggen. Frågan är bara hur i hela världen mossa kan vara flamsäker? Det låter ju för bra för att vara sant. Och jag gick på det.
