åttiotrenollettnollfem

Just nu finns det två saker som snor energi av mig. Det är lågkonjunktur och fakturan på en oanständig summa pengar. 

Helt förståeligt så är ju lågkonjunktur inte en biff som gymnasieekonom Berggren kan råda bot på. Men jag är irriterad på att tankar går i moll. Ungefär som att jobba i en målarburk med takfärg. Halvmatt och trögarbetat, men ger ett fint resultat om du har kraft att ta dig i mål. Efter viss nackspärr och arbetande i oanständigt klimat. Inte plättlätt.

Fakturan som öppnades på Johans 30-årsdag trodde jag först var ett skämt. Ett skämt värt kring en månadslön. Efter kontakt med diverse statliga organisationer slog jag en signal till fakturans referens. En man men god verbal förmåga och inga som helst skrupler. En man som går mig på nerverna. Nu är det krig. Jag är beredd.