åttiotrenollettnollfem

Vilken helg! Jag har rensat ogräs så att min otränade kropp numer har träningsvärk. Det ni! Inte ett endaste grässtå bland mina 40 cm höga blommande jordgubbsplantor. Nu fattas bara bären. På tal om bär och husmoderstips så fixade jag ihop en rabarberkräm till frukost i söndags. Vad håller på att hända med mig? Jag som i vanliga fall köper färdig kräm i literförpackning. Nu fattas bara en ko, så skulle vi vara självförsörjande på mejerifronten också.

Johan har jobbat på bra och nu är garaget inte kvar alls. Inte en endaste rest. Skönt. I veckan ska det grävas för den nya grunden. Yes. Tiden går och saker och ting börjar falla på plats. Precis som det ska vara.

Förresten, vill inte utge mig för att vara ett Twilight-fan men andra boken är ruggigt bra! Satt ute i solskenet igår, njöt av läsningen och önskade mig nästan till Forks... Håller jag mig inomhus, sparar ut håret och fixar till mig lite kanske jag kan få huvudrollen i Älvåkras teaterprojekt 2010. Vore något på meritlistan.

Den som älskar pengar blir aldrig mätt på pengar, och den som älskar rikedom får aldrig nog. Även detta är tomhet.
Pred 5:9

Hmm... Något att tänka på i lågkonjunktur?

Bara några timmar kvar... Idag bär det av med bussen hemåt före 14.00. Inte trist. Så blir helgen lite längre. Ska hem, förbi Elkedjan och Kleda, äta med granne/vän/fd kollega Maria. Det är hundra år sedan jag fikade på ett café. Blir skoj. Efter det bär det av till myggriket Grundvattnet för att träffa Louise och Agnes. En härlig dag med andra ord!

Vore jag stadsminister skulle jag tveklöst införa obligatorisk semester från juni till september. Låta alla stackars arbetsmyror få vara hemma med nära och kära, brottas med myggorna och palla jordgubbar.  Verkligheten ser tyvärr annorlunda ut. Här sitter jag, inlåst i ett fult tegelkomplex utan ventilation värd namnet. Men jag är inte bitter. Nej, jag ska sitta här i minst 17 arbetsdagar till, innan jag kan få vara ledig. 17 arbetsdagar är sjukt lång tid. Å andra sidan har jag kvar min ledighet när andra kommer tillbaka. Men ändå. Jag är inte bitter.

Fick ett sms av svägerska/syster/sötnöt Lisa på tidiga morgonkvisten. De var på väg till Sunderbyn. Sov som en kratta eftersom nyfikenheten tog överhand och övervann min sömn. Fick ett till sms som informerade mig om att de blev hemskickade för att värkarna slutat när de steg in igenom dörrarna. Attans plåtlåda. Som vi alla längtar. Men nu kan det inte vara långt borta. Unge herr eller fröken Berggren entrar snart världen.

Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag förs framåt av kraftiga vindar
Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag har tron på mig själv på min sida

Det är inte dåligt. Framtiden är ljus!

Äntligen börjar Twilight-boken närma sig sista bladen... Äntligen. Har inte gått fort på den fronten. Men nu har jag andra boken i sikte snart... Johanna?

Känner själv att be right back, dude, har fått en annan betydelse... Ok. Såhär ligger det till. Jag har fullt upp. Var faktiskt på kundevent igår med OMY, PDOL och Helikopter. Inte för att jag är kund där, men som Niclas sa, Du är kvalificerad ändå. Känns skönt att vara kvalificerad. Det bjöds på trevligt folk, grillad struts och zebra, hysteriskt god färskpotatissallad plus annat gott á la Bryggargatan. Mums. Musik, skratt och framtidstro. Det behöver nog de flesta. Mycket trevligt. Så trevligt att jag absolut kan tänka mig att bli kund på riktigt. Inte bara vara kvalificerad. Får se vad framtiden ger. Frälsningens hjälm!

Under helgen har jag stiftat ny bekantskap med plantpistolen. Plantpistol är sannerligen inte det rätta ordet men passar hur bra som helst. För att förtydliga har jag alltså planterat framtidens skog tillsammans med gänget i Pilträsk. Kanske inte det roligaste jag har gjort men helt ok. Frisk luft och träning på köpet. Mycket bra. Hade lite svårt för att hitta raderna som jag skulle följa. Alla pratade om dessa rader men det enda jag såg var en gigantisk bingobricka. Men efter ett tag gick det bra. Idag har jag träningsvärk i armen och tummen. Det var ju inte igår...

Har också ätit god mat, pilträskmålet och palt. Mums. Läst om Bella och Edvard, skrattat och haft det allmänt trevligt. Blivit tårögd, sett reaktioner på paketöppnande och firat Assar och Adelas 50-åriga bröllopsdag. Har också hunnit träffa pappa & co, druckit kaffe och tjuvkikat på Amandas examensstass.

På tal om examen så ser jag fram emot att denna arbetsvecka bara har fyra, förhoppningsvis tre arbetsdagar. Skönt! Känns som att jag tjuvar lite sommarlovskänslor av yngre medborgare.

Röstat har jag också gjort. Jag är för fildelning.

Då har tiden kommit till den 4 juni. Igen. Åtta år sedan mamma dog. Känns så nära men samtidigt så långt bort. Så mycket har hänt, har kommit till och tagits bort under dessa år. Ibland går livet inte riktigt den väg man vill. Följer liksom inte den kompass som man själv har ställt in.

För några år sedan hade jag en dröm. Jag drömde att det var sommar och vi befann oss i Lasses hus i Selsborg. Solen sken in genom de tunna blommiga gardinerna, vinden blåste i trädkronorna och fåglarna kvittrade. Det var varmt. Vi var i ett kök, med gamla skåpluckor i pastellfärg. Nostalgiskt på något vis. Helt plötsligt var det dags för mamma att ge sig av. Vi visste att hon inte skulle få vara hos oss mer, så vi gick ut ur huset för att ta farväl. Jag kramade mamma. En varm och skön kram. Jag frågade mamma, Ser du oss från himlen? Mamma svarade Jag ser er inte, men jag känner er.

Drömmen var så verklig. När jag vaknade var jag övertygad om att det fanns ett budskap i drömmen. Jag tror att mamma känner oss i sitt hjärta. Hon vet hur vi har det, vad vi går igenom och hur vi mår. Det känns tryggt. Och vi har mycket positivt att se fram emot!