åttiotrenollettnollfem

Igår efter jobbet åkte jag in till stan med mål att införskaffa en hyfsad klädsel till 30-årsskivan. Inte det lättaste. Faktiskt är det inte så kul att köpa kläder. Mest besvärligt, varmt och stressigt. Jag prioriterade inte att prova det jag köpte, litade på hoppet istället. Tid vill jag inte ödsla i onödan. Så hem kom jag med följande: tre stickade tröjor (Amanda, en är din), en lång känning som ser ut att passa på en kryssning i Karibien, därför ifrågasätter jag nu hur jag ens kunde överväga att dra på mig trasan på Selholmen. En svart kjol och en grön klänning plus en vit lantlig, somrig och romantiskt lagt tunika. På allt detta, några tights, ett pärlhalsband och ett par bruna gladiatorsandaler. Något ska väl passa! Jag vill ju vara lite fin, men mest praktiskt. Det lär ju bli kallt. Måste prova allt ikväll när jag kommer hem. Och lita på hoppet. Ser ni mig på lördag i karibienstuk kan ni vara säker på att hoppet svek mig.