åttiotrenollettnollfem

Mårran är allas fasa, det hemskaste i hela Mumindalen. Hon är stor och formlöst grå och så kall att marken fryser där hon glider fram. Ibland kan hon dyka upp mitt iband dalens invånare, men för det mesta hör man henne bara yla på långt håll. Muminfamiljen är nog mest rädda för henne, men det kan inte förnekas att hon ger livet en viss spänning.

Ok, jag har verkligen snöat in på Mumin och alla figurer och karaktärer. Men beskrivningen av dem kan på något vis ofta appliceras på en och annan verklighet. Det är synd om Mårran. Jag börjar dock tro att hon är i närheten, hör inget ylande men termometern visar -28,9°C....

Text från moomin.fi