090817



När Ludmila Engqvist tog OS-guld 1996 fick jag en dröm. Efter VM-guldet 1997 var jag säker. Jag skulle bli friidrottsstjärna. Dock kom jag aldrig särskilt långt. I kommunmästerskapen när jag gick i 5:an och 6:an kom jag 3:a i 400 m. Gjorde också ett försök på 60 m i samma mästerskap men utan vidare stjärnglans. Någonstans där la jag min idrottskarriär på hyllan. Jag är glad att Usain Bolt inte gjorde samma sak. Vilken stjärna! Skrek högt igår när han slog nytt världsrekord. 9,58 är sjukt snabbt. Och jag är säker på att han kan slipa på det ännu mer. Det är något särskilt med stora idrottsevenemang. Magi i luften. Me like. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0