090414
För drygt två år sedan satt jag i en taxi tillsammans med Emma och Anna. Vi åkte på en gropig sandväg, körde förbi små skjul och mindre hus, storögda barn och en och annan mager ko. Efter timmar dök en stad upp, hyfsat modern, med stora flådig hotell, casinon och neonskyltar. Det var natt. Vi checkade in på vårt hotell, som definitivt inte hörde till de lyxiga. Snarare till kategorin kuslig, med inredning i tunga mörka träslag, röda sammetsgardiner och en svart katt som smög omkring. Jag var rädd. Kändes som att vi hamnat i The Eagles Hotel Carlifonia. I själva verket var vi framme i Siam Reap.
Dagen därpå drog vi vidare mot vårt mål med hela vistelsen. Angkor Wat, ruinstaden i norra Kambodja som byggdes under 1100-talet och idag finns med på UNESCOs världsarvslista. Det var varmt som stryk. Vi tittade runt på de enorma byggnaderna, faschinerade och intresserade. Efter en hel dag i stekande solsken och ruiner, statyer och rotsystem så långt ögat nådde, var vi rätt less och ville hem. Det var då vi mötte dem.
Barn, söta som socker. Flickor och pojkar, stora ögon, lockigt hår. Sprang, skrattade och lekte som barn gör i allmänhet. Where are you from? Sweden. Sweden? Oh, Stockholm! Yes, Stockholm! Buy from me! No, sorry, I don't need it. Yes, you do! No I don't. Please, buy from me! Ok, how much?
Och så blev det affär. Jag köpte några flätade armband. Rätt fina faktiskt. Hann bara betala innan nästa kom fram. Samma visa, samma argument. Säger att jag är ledsen, men att jag inte kan köpa. Då säger ungen Sorry doesn't give...
Tänkvärt.
Dagen därpå drog vi vidare mot vårt mål med hela vistelsen. Angkor Wat, ruinstaden i norra Kambodja som byggdes under 1100-talet och idag finns med på UNESCOs världsarvslista. Det var varmt som stryk. Vi tittade runt på de enorma byggnaderna, faschinerade och intresserade. Efter en hel dag i stekande solsken och ruiner, statyer och rotsystem så långt ögat nådde, var vi rätt less och ville hem. Det var då vi mötte dem.
Barn, söta som socker. Flickor och pojkar, stora ögon, lockigt hår. Sprang, skrattade och lekte som barn gör i allmänhet. Where are you from? Sweden. Sweden? Oh, Stockholm! Yes, Stockholm! Buy from me! No, sorry, I don't need it. Yes, you do! No I don't. Please, buy from me! Ok, how much?
Och så blev det affär. Jag köpte några flätade armband. Rätt fina faktiskt. Hann bara betala innan nästa kom fram. Samma visa, samma argument. Säger att jag är ledsen, men att jag inte kan köpa. Då säger ungen Sorry doesn't give...
Tänkvärt.
Kommentarer
Trackback
