åttiotrenollettnollfem

Lilly. Älskade sparven. I snart nio månader har du funnits hos oss. En miniatyr i lyxförpackning och en karbonkopia av din bror. Eller moster. Med stora nyfikna ögon, långa ögonfransar och den numer karaktäristiska tofsen. Söt som socker. Världens finaste!

Vi fascineras över din nyfikenhet och förmåga att sällan slappna av. Du har mer vilja än förstånd och strävar ständigt efter aktivitet. Sällan stilla, ofta i rörelse. Drar sig sedan ett par veckor framåt. Och det går undan! Är helt övertygad om att du har en nästan ohälsosam tävlingsinstinkt. Precis som din pappa. Jag undrar vad som ska bli av dig. Garanterat aktiv i någon förening. Känns bra att ha framtida helger räddade till ideellt arbete… Men är du lycklig, är vi lyckliga!

Det finns inget bättre än när jag hör dig ropa Mam-ma. Eller när du sträcker dina armar mot mig och vill kramas. Eller då du ger blöta pussar. Eller de ytterst få gånger du skrattar och inte bara ler det allra finaste tandlösa leende. I de stunder förtränger jag att du sällan vilar på dagarna och periodvis sover oroligt om nätterna. Och att du demolerar både hammare, stigbygel och städ när du fyrar av toner värda valfri operett. Humör har du, inget snack om saken.

Älskade, underbara. Snart ett år. Livet själv. Gud välsigne dig.

Har du en äpplemashiin, mamma? Älskar Levis känsla för varumärken. Kan dock bli dyrt längre fram eftersom utfrågningen om teknikprylen avslutades med Ja vill också ha en sånn. Endast det bästa är gott nog!